Betraktelser längs livets slingrande stigar

Hållbart ohållbart?

Antalet vinklar man kan betrakta utmattningsproblematik ur är närmast oändligt. Alltför ofta diskuteras ämnet ur ett individperspektiv.

Jag är den förste att hålla med om att det kan behövas förändringar på ett individuellt plan för att ta sig ur en utmattning och förhindra att hamna där igen. Sen kan det nog ofta behövas förändringar på arbetsplatser med ohållbara strukturer på olika plan. Men frågan kanske skulle må bra av att betraktas ur större perspektiv?

Härom dagen lyssnade jag med ett halvt öra på en diskussion i P1 kring insatser mot stressrelaterad ohälsa på arbetsplatser. Jag pysslade i köket och snappade bara upp delar av samtalet. Bland annat pratade de om huruvida det var fördelaktigt med möjlighet att träna/motionera på arbetstid. Jag tror arbetstidsförkortning var med på ett hörn. Någonstans talades det om att arbetsgivaren måste våga satsa tid och resurser som inte är direkt kopplade till produktivitet.

Det var en del kloka saker som lyftes. Jag pysslade som sagt i köket och mina tankar vandrade iväg från programmet på radion. Ut på sina egna vindlande stigar. Funderingar kring stress och utmattningsproblematik ur ett större perspektiv. Hur vi på olika sätt försöker hitta vägar runt problemet att bibehålla ett högt temp och hög produktion utan att människorna som ska göra jobbet går sönder i processen. Elefanten i det rummet är att det kanske inte går.

Jag inser nu när jag skriver att jag knappt förmår att skriva vidare. Det blir så stora och svåra frågor. Kanske bäst att försöka utveckla min tanke lite.

De flesta är överens om att skövlingen av Amazonas regnskogar sannolikt inte är en av de mer hållbara aktiviteter mänskligheten ägnar sig åt. Likväl fortsätter den dag efter dag. Mycket talar för att det vore klokt att dra ner på takten och kanske t o m upphöra med en betydande del av den verksamheten. Det är inte hållbart.

Att lösa skövlingen av Amazonas regnskogar genom att inte avverka på tisdagar eller genom modernare utrustning kommer inte förändra det grundläggande problemet. Det spelar inte någon roll hur många kurser skogsarbetarna går eller hur många certifikat som sitter på väggar i konferensrum. Det kommer aldrig att bli hållbart att fortsätta avverka träden i ökande takt. Det går helt enkelt inte att göra en i grunden ohållbar aktivitet hållbar.

Kanske en haltande och dramatisk jämförelse, men jag kan inte låta bli att fundera kring problemet. Det kanske inte finns någon väg runt det. Med ett ökande tempo i samhälle och arbetsliv så kommer människor fortsätta gå sönder i en ökande takt. Frågan är om vi förmår att besinna oss?

3 kommentarer

  1. Tord Ekh

    En fullt begriplig och mycket tydliggörande jämförelse, tycker jag.

  2. Ninni Lagerdahl

    Klok tankar du har Niklas!!!
    Arbetstempot har ökat hela tiden.
    Vi inom förskola där jag arbetar ska ta hand om fler barn/anställd och dokumentation ökar hela tiden. Känns som ett ” ekorrhjul” som bara snurrar fortare o fortare. Har flera kollegor som inte orkat med arbetet utan de har blivit sjuka eller sökt annat arbete. Politiker drar in statsbidraget – hur tänker dom???
    Barnen behöver vuxna omkring sig som ser o bekräftar, undervisar, tröstar mm.
    Även i samhället ökar tempot hela tiden!!!
    Hur ska vi orka och må bra??

  3. Inger Sköld Persson

    Du har mkt kloka tankar där Niklas. Det måste ses i det stora hela, vi kan inte bara öka takten mer o springa fortare… Typ hemtjänsten med appar där varje minut styrs av stelbent korkade regler. Toabesök 3 min., dusch 8 min, göra frukost 7 min, hinns inte se, prata m vårdtagare över huvud taget!!!
    Ålla är offer i detta system. 🙏 ♥️

    Jag själv blev sjuk 2005 då anställd m lönebidrag på 80% av Glasriket Turism AB. I Nybro. Är en enda soppa…börjader redan – 03 – 04 att ha stress symtom. Rörig arb plats, kontrollerande, rörig, chef.. Lögner o manipulation av chef mot mig.o övriga.

    Och jag Slogs i 10 år för få rätt till Arbetsskada. Nix avslås gång på gång. Biter dönfrty6Å(häonåå 0oget gehör
    Samtal med psykolog i flera PR. Ramlar mellan stolar i systemet. Jagas av AF, FK, MM. Men ingen rehab. Är själv mentalskötare, är lväl min knappa livlina. Förlåt långt svar…
    Mvh Inger Sköld Persson, Nybro.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: