Betraktelser längs livets slingrande stigar

Gå i cirklar

Vid flera tillfällen senaste månaderna har jag fått tankar kring texter att skriva och dela med mig av. För att sedan upptäcka att jag redan skrivit en text på tänkt tema och glömt bort det. Första gångerna släppte jag hela grejen, men nu började jag fundera kring det hela ur ett lite annat perspektiv. Faktum är att ungefär samma teman återkommer gång på gång i mitt liv. Att jag hamnar i liknande situationer. Att jag återfår symptom på utmattning.

En del av mig kan känna att det är tröstlöst när jag för femtielfte gången blir sittande i soffan med tom blick. En annan del kan inte låta bli att fortsätta rota runt i det hela för att försöka förstå.

Nu har det gått snart åtta år sedan jag kraschade och för varje år tycker jag att jag kommer lite längre. Ibland känns det som att jag är på rätt väg och ibland som att jag inte kommit någonvart. Men om jag försöker se det hela ur ett större perspektiv kan jag konstatera att jag faktiskt befinner mig en bra bit från där jag började. Ett steg i taget och ibland ett eller ett par steg tillbaka.

Jag tror det är såhär förändring ser ut. För mig och säkert för många andra. Det är inte en rak väg från punkt A till punkt B. Om jag skulle ge mig på att rita ut vägen på ett papper skulle det inte se klokt ut. Faktum är att jag har gått i cirklar. Om och om igen har jag behövt konfronteras med samma destruktiva beteenden. Jag har gång på gång fått påminna mig själv om samma saker. Det är inte så konstigt att jag vid upprepade tillfällen tänkt att jag ska skriva om något jag redan avhandlat.

Nu till det positiva. För varje varv i cirkeln händer det något som medför en förändring. Ibland lite större och ibland knappt märkbart. Jag tror det hänger ihop med min nyfikenhet (och kanske envishet). Jag letar upp nya små pusselbitar där jag kommer åt. Jag pratar med närstående och goda vänner, jag läser och jag skriver. Ibland kan det dyka upp guldkorn på oväntade ställen, som i en skönlitterär bok eller ett oväntat samtal på lunchen.

En sak är iallafall helt säker; jag kan inte komma vidare på egen hand. Själv är INTE bäste dräng.

En annan faktor är att jag förhoppningsvis blir allt bättre på känna igen olika symptom och tecken hos mig själv och har blivit bättre på att bemöta dem. Framför allt genom att bli mer medkännande med mig själv.

På sätt och vis tycker jag det känns bra att betrakta livet såhär. Att jag går i cirklar. Men en förutsättning för det är att jag också ser att cirkeln sakta men säkert förflyttar sig. Jag skulle säga att den breddas och fördjupas också. Längs vägen fyller jag på med nya pusselbitar.

En lurig fråga är när jag återigen hamnat på samma punkt med pannan mot väggen. Och sedan inser att jag glömt det jag trodde jag lärt mig. Vilket illustreras på ett utmärkt sätt av min benägenhet att ”komma på” texter jag redan skrivit.
Men egentligen tror jag inte att jag glömt. Snarare är det ett djupt rotat beteendemönster som behöver många varv i cirkeln innan det slipats ner tillräckligt för att inte ge problem.

När man traskar runt i sin cirkel med blicken på sina värkande fötter ligger hopplösheten ibland nära. Då kan det vara läge att stanna upp en stund, pyssla om sig själv och spana efter nya pusselbitar. Gärna med hjälp av någon annan.

Troligen skulle en text på ett tema inte bli den samma om jag skulle skriva den idag, utan mer utvecklad och fördjupad. Men det skulle nog ändå bli lite kaka på kaka, så tillsvidare får saken bero. Jag fortsätter gå i min cirkel som inte är en cirkel. Snarare liknar det väl någon slags skev spiral.

10 kommentarer

  1. Ute Brauer

    Hej Niklas, tyvärr spelar vårt minne oss ett spratt, konc arbetsminne inlärning o so kort- o långtidsminne bli sämre med varje för höga krav på vår limbiska system. Behövde inse det samma, tyvärr i samma sits med Ums o dem kognitiva störningar// Ute Brauer, psykiatriker

    • Li

      Niklas och Ute, blir nyfiken på vad ni som psykiatriker har för syn på neuroplasticitet och DNRS? Apropå limbiska systemet och att gå i cirklar. 🌀💕

      • Niklas

        Hej Li! Mitt svar blir väldigt spontant och jag är inte inläst på hur det ser ut i aktuell forskning. Helt ovetenskapligt med andra ord.

        I min värld är nog neuroplasticitet något som ständigt pågår. På ett övergripande plan måste ju de sinnesintryck som ständigt matar hjärnan ge förändringar i de neuronala nätverken. På gott och ont. En tanke skulle ju faktiskt kunna vara att det vi kallar utmattningssyndrom är ett uttryck för ”negativ” neuroplasticitet; att överbelastning av enskilda nätverk genererar en uttröttning/degeneration. Genom att sedan ge nätverken möjlighet(genom vila/återhämtning/intryckskarens) har de sedan den fina egenskapen att de reparerar sig själva. MEN jag tror att processen som helhet lämnar kvar en ökad känslighet för att skadan uppstår igen vid alltför stor exponering för vissa stimuli, som t ex stress.
        Jag minns en föreläsning kring missbruk som jag var på för många år sedan. Där pratade föreläsaren om att det tar tid att utveckla ett alkoholberoende. Första gången. Skulle man sedan leva nyktert under lång tid, så har man ändå en ”neuronal genväg” vilket kraftigt påverkar risken att återfalla i ett alkoholmissbruk relativt snabbt. Jag vet inte om den bilden fortfarande ”gäller”, men den stämmer med vad jag sett i mitt arbete.

        DNRS är jag inte alls inläst på och har ingen kunskap eller erfarenhet av, så den frågan lämnar jag.

        Allt gott,
        Niklas

    • Niklas

      Hej Ute! Jag upplever att mina minnesfunktioner till stor del återhämtat sig, men samtidigt blivit känsliga. Ökad stressbelastning tenderar att bland annat påverka minnet. En sak jag tror jag får leva med.

  2. Anonym

    Hej Niklas,
    Känner igen mig väl i din beskrivning. Jag tänker att det också är så livet ter sig, det går i cirklar som ändå förflyttar sig. Vi är ju trots allt medvetna om dem och att det händer något inom oss. Tänker att det finns ett lugn och en omtanke i det synsättet.

  3. Susanne

    Hej Niklas
    Tak for beskrivelsen. Den fik mig til at huske på, at jeg ikke er den eneste, der står i denne situation. Alene dét er tak værdigt.

    Og så gav din beskrivelse mig den glæde at mærke, hvor rigtigt det er, at når man igen rammer panden mod muren, så er panden ikke helt den samme som sidst. Ja, det slår én omkuld, men man er ikke helt den samme som da der sidst skete. Man lægger mærke til nyt hver gang. Så selvom det føles som et nederlag, at det skete igen, så vil dette besøg ved muren være anderledes. Ofte kortere end sidste gang. Lettere at komme ud af.

    Måske er det en særlig ingeniørmæssig tilgang til videnskab, men jeg fik straks tanker om den iterative proces, hvor hver gentagelse får et lidt anderledes resultat. Hver gang lidt tættere på det ønskede eller sandheden om du vil. Der er INTET forkert i at gøre det samme igen og igen, det ligger i selve definitionen. Nej, det interessante ses når gentagelsen er ovre. Resultaternes små nuancer.

    Selvom det ville være dejligt, så sker de store forandringer ikke straks. Din beskrivelse fik mig til at se det på en ny måde. En mere venlig og omsorgsfuld måde, så jeg ikke er så hård mod mig selv. Dét skal du også have tak for.

    Med kærlig hilsen Susanne

    • Niklas

      Tack för din fina kommentar Susanne! Nej, du är verkligen inte ensam. 🙂 Fint att min text kunde bidra till något positivt för dig.

      Allt gott,
      Niklas

  4. Anonym

    Takk for at du deler dine erfaringer og kunnskap. Å lesa det du skriv er utrulig likt min historie.
    Mvh Arthur

  5. Cecilia

    Tiden är inte linjär och spirituell utveckling är nog just en spiral. Man kan vara på samma plats fast med en liten förskjutning och nya perspektiv, så det är inte riktigt samma plats ändå. Samma plats med ett nytt fönster.
    Först blir man lite sur för man tänker att man redan varit där och vänt på alla dom där relikerna 30000 ggr redan. Men så får man väl ta en banan och några mandlar och vända på dom en gång till då.

    Känner igen mig så väl. ????

  6. Cecilia

    Tiden är inte linjär och spirituell utveckling är nog just en spiral. Man kan vara på samma plats fast med en liten förskjutning och nya perspektiv, så det är inte riktigt samma plats ändå. Samma plats med ett nytt fönster.
    Först blir man lite sur för man tänker att man redan varit där och vänt på alla dom där relikerna 30000 ggr redan. Men så får man väl ta en banan och några mandlar och vända på dom en gång till då.

    Känner igen mig så väl. ????

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.