Betraktelser längs livets slingrande stigar
För första gången på länge föreläste jag kring min utmattningsresa nu i torsdags. Det var en intressant process att sätta ihop föreläsningen och en fin möjlighet att reflektera över de år som gått. Sju år har passerat sedan jag kraschade och mycket har hänt. Det blev tydligt att min resa i högsta grad fortfarande pågår.
Fortsätt läsaJag har tidigare skrivit om att jag tränar på att vila. Det är en viktig del i min rehabilitering och avgörande för att hjärnan ska kunna läka. Hur jag sedan vilar kan vara lite olika, men en gemensam komponent är tystnad. Hemma, i skogen eller vid havet. Ju lugnare och tystare det är runt mig, desto bättre mår jag. I den motsatta situationen, med mycket och stökiga ljud, blir det uppenbart hur ansträngande det är. Det är som att filterfunktionen är borta eller skadad. Jag kan inte ”stänga av” ljud utifrån.
Fortsätt läsaOj, oj, oj.. Att skriva ett inlägg kring utmattning och jul var en utmaning. Andra advent och jag har inte fått något tillskott av kraft och energi av tomten i förskott. Hjärna tar ingen som helst hänsyn till att det snart är jul. Det finns inte någon magisk lucka i adventskalendern med dolda reserver.
Fortsätt läsaMotion är bra vid utmattningsssyndrom. Det är nog alldeles sant. Att det är sant betyder inte att det är lätt. Jag har klurat på det här och mitt eget förhållande till motion. Tyvärr kan jag inte säga att jag har en naturlig och avslappnad inställning. Jag mår bra av att röra på mig, men måste ständigt påminna och motivera mig själv. Dessvärre är det emellanåt alltför lätt att smita undan. En lättare förkylning kan utan problem leda till åtskilliga veckors ”återhämtning”, innan jag lite motvilligt sneglar på joggingskorna igen. Eftersom att motionera inte är något jag gör ”naturligt”, innebär det en slags förändring för mig och förändring är svårt(Se inlägg om förändring).
Fortsätt läsaSenaste dagarna har jag varit tröttare än på länge. Det händer emellanåt. Ofta kan jag förstå varför, när jag funderar lite kring det. Det kan likväl leda till att jag blir låg och lättirriterad. Jag har kommit fram till att det är oerhört viktigt hur jag ser på tröttheten. Beroende på vilken etikett jag sätter på den, så påverkar den mig olika. Det är ju en enorm skillnad på betrakta det som ett bakslag, en försämring i utmattningen, jämfört med att se det som en naturlig reaktion på ökad aktivitet.
Fortsätt läsaSåhär i höstlovstider sätts man som utmattad på prov i sitt föräldraskap. Att vara förälder ställer krav man inte kan sjukskrivas ifrån. I mitt fall är vi två, som kan dela på föräldraskapet och i möjligaste mån ge varandra utrymme för vila och återhämtning. Det funkar till viss del, men inte alltid. Det är ju bara jag som är sjukskriven. För resten av familjen gäller skola och arbete. Inte alltid på samma tider. Livspusslet upphör inte magiskt att vara en utmaning bara för att man blir sjukskriven. Tvärtom kanske. Just nu är det som sagt höstlov och önskemål på aktiviteter framförs. En uschlig situation för den utmattade föräldern.
Nej, pappa följer inte med till badhuset. Nej, pappa orkar inte. Nej, pappa behöver vila idag. Nej, nej, nej.. Det kan kännas som att det är det enda svar jag har nuförtiden, även om det är inte helt sant. Vad jag har är en hjärna, som är stenhård med vad den orkar med och inte. Närmast noll förhandlingsutrymme.
Fortsätt läsaJag missade bussen. Vet inte om jag tittat fel i tabellen eller snurrat till det på annat sätt. Sådant händer mig nuförtiden. Ingen katastrof. Det skulle nog gå ett tåg istället om några minuter. En blick på skärmen med avgående tåg avslöjade att det rörde sig om väldigt få minuter. För att hinna skulle jag behöva kolla pengar på kontot, eventuellt föra över pengar, ladda reskortet, köpa biljett och ta mig ombord. Det hade jag nog hunnit. Innan. Förr i tiden.
Jag missade tåget också och tog nästa buss, 45 minuter senare.
Fortsätt läsaDet har blivit en enorm uppmärksamhet och spridning av mitt inlägg om utmattningssyndrom. Långt större än jag kunde föreställa mig. Jag är glad och tacksam för all uppmuntran och stöd. Tack!
Naturligtvis är det fantastiskt roligt, men kanske samtidigt oroande. Omfattningen av uppmärksamheten kanske ger en fingervisning om hur stort och utbrett den här typen av problematik är.
Hur roligt det än är, så kvarstår det faktum att jag befinner mig under tillfrisknande från ett utmattningssyndrom. Jag måste hushålla med mina krafter. Paradoxalt nog har min vilja att dela med mig medfört en ökad belastning. Fortsätt läsa
© 2023 Niklas funderingar
Tema av Anders Noren — Upp ↑