Som jag ser det finns mängder av vinster med att åka kollektivt. Inte minst för hjärnan. En av de saker som inte alls fungerade i samband med att jag drabbades av utmattning var bilkörningen. Under de första 6 månaderna klarade jag inte att köra alls. I dagsläget har jag inte någon omedelbar begränsning, men undviker att köra i möjligaste mån.
Fortsätt läsaEtikett: hjärnan (Sida 1 av 2)
Idag blev det arbete hemifrån. Snöfall och halka på vägarna och sommardäck på bilen. Tid för byte till vinterdäck är bokad imorgon. Inget att göra åt. Med lite trixande lyckades jag komma åt jobbmailen och lite annat. Saker att ta tag i saknas som vanligt inte.
Det var faktiskt inte alls dumt att sitta hemma i fåtöljen med brasa i kaminen och jobba i lugn och ro. Tyst, lugnt och med en kopp kaffe inom räckhåll.
Dessvärre hamnade jag i ett av mina utmattande beteenden; att inte pausa. Som så många gånger förut. Bara ett mail till. Och ett till. Bara den grejen också. Tills ögonen värker och huvudvärken kommer krypande. Jag satt nog och jobbade 2-3 timmar i ett svep utan paus.
Fortsätt läsa
Jag var rasande trött i morse och låg i halvdvala på soffan. Somnade inte och betraktade dystert virveldansen av tankar. Allt möjligt i en salig blandning. För trött för att bry mig. Efter en stund började dock några tankar flocka ihop sig och bilda något gripbart. Tankar om tankarna. Tankar om aktiviteter. Tankar om sortering och prioritering. Bilden av en tetrishjärna dök upp och samlade ihop fler lösa tankar.
Fortsätt läsaHäromdagen pratade jag med min bästa kompis Tomas. Vi har ett passionerat intresse för att utforska olika delar av mänskliga psykologiska processer och beteenden. Närmast till hands ligger ofta våra egna beteendemönster och inre processer. Det blir spännande och inte minst givande samtal.
Nu senaste kom vi in på görandet i relation till tänkandet. Jag, liksom många andra har en [stark] tendens att överanalysera kommande aktiviteter. Jag vrider och vänder på olika möjligheter och utfall. Kalkylerar chanser och risker. Kan jag lyckas? Är det stor risk att jag misslyckas? Är det värt mödan? Och så vidare.
Fortsätt läsaEn god natts sömn. Vad är inte det värt? Djup, återhämtande och läkande sömn. Att sedan vakna pigg och utvilad, redo för en ny dag. Sömn är en förutsättning för livet faktiskt. Starkt förknippad med vårt välmående, såväl fysiskt som psykiskt.
Fortsätt läsaLänge har jag tvekat inför att skriva om det här. Det handlar om företeelser med sina rötter i uråldriga traditioner, med stark koppling till andlighet. Många av effekterna är inte kartlagda och upplevelsen har oräkneligt antal bottnar. Det blir som att skriva en text med titeln Världshaven, med utgångspunkten att jag badade i somras.
Likväl har det varit och är en viktig del av min rehabilitering och vardag. Jag upplever en mängd positiva effekter. Dessutom finns det vetenskapliga belägg för att meditation hjälper läkandet vid utmattningssyndrom.
Jag har tidigare skrivit om att jag tränar på att vila. Det är en viktig del i min rehabilitering och avgörande för att hjärnan ska kunna läka. Hur jag sedan vilar kan vara lite olika, men en gemensam komponent är tystnad. Hemma, i skogen eller vid havet. Ju lugnare och tystare det är runt mig, desto bättre mår jag. I den motsatta situationen, med mycket och stökiga ljud, blir det uppenbart hur ansträngande det är. Det är som att filterfunktionen är borta eller skadad. Jag kan inte ”stänga av” ljud utifrån.
Fortsätt läsaAtt tillfriskna från utmattning och inte hamna där igen kräver förändring.
Förändring. Är. Svårt.
Under det gångna 1,5 året har det blivit tydligt för mig att jag dragits(dras) med beteenden som sakta, men säkert har skadat mig. Efter hand har jag, mer eller mindre framgångsrikt, genomfört flera förändringar. Jag undrar om någon av dessa förändringar kan betraktas som bestående. Det krävs ett ständigt arbete och att jag är vaksam på mig själv. Ibland kan det kännas som att försöka dressera en katt.
Fortsätt läsa