Betraktelser längs livets slingrande stigar

Vindertid

Precis återkommen efter en kall, blöt och blåsig skogspromenad. En typisk sydsvensk höstdag i slutet av oktober. Inte en av de mysigaste utedagarna precis, men vackert på sitt eget sätt. Naturen drar sig tillbaka efter sommarens ansträngningar att växa, sätta blad, blommor och fröer. Tillväxten avstannar och de gula, röda och bruna bladen fälls. Förberedelserna inför den mörka och kalla delen av året är långt framskridna.

Sommaren kanske kan liknas vid ett naturens maratonlopp eller träningspass. Puls och andning ligger på höga nivåer. Muskler arbetar hårt och länge. Nu är mållinjen passerad. Efter en stunds nedvarvning har pulsen börjat sjunka. Det är nästan så jag kan höra hur naturens hjärtslag och andhämtning blir allt långsammare. Nu är tid för vila och återhämtning. Mörkret och kylan lämpar sig inte längre för aktiviteter ute. Vinden hjälper till att blåsa bort de sista löven från de kala kvistarna. Träd och buskar drar sig tillbaka in i sig själva. Kanske för de lågmälda samtal med varandra genom sina underjordiska nätverk.

Likt en stor klockpendel färdas jordaxeln bort från vår gula sol. Kortare dagar, längre nätter, mörker och kyla väntar. Innan den vänder och färdas mot ljus och mörker igen. Naturens följer klockan och pendelns väg. Utan motstånd eller ifrågasättande. Nu är tiden för vila. En förutsättning för vårens och sommarens intensiva period. Var sak har sin tid.

Mänsklighetens konstgjorda klocka tickar istället med konstant hastighet. Vetenskaplig precision skivar upp jordrotationen i exakta tidsenheter. Helt utan relation till världens och livets naturliga växlingar och takt. Människan kan med en knapptryckning vrida och vända på dag och natt efter behag. Liksom så mycket annat människan vrider och vänder på efter behag. Utifrån vad vår ”tänkande” hjärna hittar på helt självsvåldigt, utan hänsyn till resten av vår organisms behov. Ofta helt utan hänsyn till den värld vi är en del av heller för den delen.

Vår matematiskt konstruerade konstgjorda tillvaro går i otakt med livet kan jag tänka. Vi försöker på olika sätt pressa in vår individuella organiska form i likadana fyrkantiga mallar. Det blir trångt och skaver. En mall kanske kan passa hyfsat bra under en del av året eller livet, men klämmer och gör illa under en annan.

En spännande erfarenhet jag har i förhållande till det här är mina fjällvandringar. Långt från civilisationens påverkan med elektricitet, digital kommunikation och artificiell tid. Efter ett dygn eller två anpassar sig dygnsrytmen till solens upp- och nedgång. Sömnen förbättras. Tillvaron formar sig naturligt utifrån min organisms behov och relationen till omvärlden. Fritt från skavande mallar.

Nu är det ju inte realistiskt att leva på det sättet på heltid och fortfarande vara en del i samhället. Iallafall inte som livet ser ut för mig och många andra. Men jag tror det finns ett värde i att fundera över det en stund. Att lyssna till vad som pågår inom en själv, bortom tankar kring göranden, borden och måsten. Kanske det finns delar av dig som febrilt försöker anpassa takten till årstidens förutsättningar. Att den inre klockan går i otakt med samhällets artificiella konstruktion av dygnet.

Själv försöker jag lyssna på mig själv så gott jag kan. Vad behöver jag vid den här tiden på året? Just nu signalerar min kropp och hjärna behov av vila. Jag försöker varva ner på kvällarna. Undviker TVn och läser hellre. Avvecklar dagen i god tid innan det är dags att sova. Det är ändå tungt att komma upp på morgonen när klockan ringer och det är mörkt och kallt. Det blir tydligt för mig att min inre och samhällets klocka går i otakt.

Det är som det är. Men visst är det lite lustigt att vår konstruktion av samhället på många olika områden tycks ta oss allt längre ifrån grundläggande behov som människor.

Allt gott,

Niklas


P.S. Omställning mellan så kallad vinter- och sommartid är ur mitt perspektiv snarast ytterligare en belastning, som skapar än mer skav under övergångsperioderna.

4 kommentarer

  1. Lil

    Tack för dina fina tänkvärda ord i detta höstmörker.

    • Niklas

      Tack!

  2. Pia Borrman

    Just det där sista, att konstruktionen av samhället inte stämmer överens med våra mänskliga behov, är något jag tänkt på också. Jag har länge känt en stress över att missa något om jag inte följer vad som pågår omkring mig. Alltid varit nyhetsjunkie och lyssnat på P1, men även i min lilla värld på Facebook.

    Men i och med långvarigt sjuk i utmattningssyndrom och depression har jag äntligen klarat att skala bort det. Läser inte tidningen och lyssnar inte på nyheter. Jag tror att jag mår bättre i alla fall.

    Jag jobbar bara 25 % och enbart hemifrån. Det gör att jag kan följa min egen rytm. Vakna av mig själv och inte av väckarklockan. Sprida ut de två arbetstimmarna som det passar mig. Äta när jag är hungrig. Gå ut när vädret är som bäst och inte när det finns tid.
    Tycker att din fjällvandring låter fantastisk!

    Tack för dina fina betraktelser!

    • Niklas

      Tack för din fina kommentar Pia! ???????? Det där med nyheter är en utmaning. Det finns ju ett värde i viss omvärldsbevakning. Samtidigt är det så lite eller inget vi kan påverka. Risken är uppenbar att den enda effekten blir en ökad oro. Jag skrev nyligen lite om det i ett annat inlägg.
      Fint att du hittat en väg mot en hållbar tillvaro. På något sätt behöver man hitta en plattform eller punkt som är hanterbar. All lycka på din fortsatta väg!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.