Vår kamp för överlevnad

På min morgonpromenad med hunden funderade jag över mänsklighetens överkonsumtion ur ett genetiskt perspektiv. Tankarna gick åt Maslows behovspyramid och hur vi i rika länder egentligen borde röra oss kring toppen av pyramiden; personlig utveckling. Kan det vara så att våra gener förhindrar det?

Dagligen basunerar nyheterna ut att vi står på randen av olika katastrofer. En betydande del är direkt relaterade till mänsklighetens omättliga behov av konsumtion och nya produkter. På det hela taget verkar vetenskapen ställa sig bakom detta. Varför fortsätter vi då? Varför förmår vi inte avstå?

Mängden containers och lastbilar som rullar in över våra gränser ökar. Shoppingcenter ploppar upp som svampar, samtidigt som sopbergen(ok, återvinningsbergen) växer. Allt från bilar, kök och TV-apparater till kläder, mat och mobiltelefoner kasseras i en takt motsvarande nytillverkningen i tredje världen.

Maslows behovspyramid utgörs i sin bas av grundläggande behov. Mat, dryck, tak över huvudet och fortplantning. Enligt teorin förflyttar människan sedan sin motivation till nästa steg. Rörelse inom pyramiden kan ske både uppåt och neråt. En individs motivation kan finnas på flera plan.

I vårt i-lands-samhälle har en majoritet de grundläggande behoven tillfredsställda. Likväl är det på många sätt inom dessa områden vi fortsätter att expandera och konsumera.

Variationerna av föda och mängden kalorier vi stoppar i oss vet ingen hejd. Utbudet ökar ständigt. Matlagningsprogram och kokböcker går som smör i solskenet. Dryck hänger med. Välfärdssjukdomar blir en dyr nota för många.

Våra hem ska målas, smyckas, byggas ut och byggas till. Fullt fungerande kök rivs ut och ersätts i jakten på nästa nivå av ”tak över huvudet”.

Fortplantningens drivkrafter räcker och blir över för ett flertal industrier. Med hjälp av kläder, gym, dieter och operationer ska vi förbli evigt unga och avelsdugliga exemplar. Vi matas med en strid ström av förebilders gnistrande leenden, yppiga barmar och svällande biceps.

Vi köper, samlar och visar upp för varandra. Vem lyckas bäst i vårt moderna samlar- och jägarsamhälle? Vem har de bästa generna för att säkra sin överlevnad? Konkurrens är en stark motivator för idog strävan att fylla sina egna förråd inför den annalkande vintern. 

Naturligtvis finns det ett lager toppkonsumenter som profiterar våldsamt på våra primitiva drifter. De framlever sina liv på samma basala nivå utvecklingsmässigt, men på en högre konsumtionsmässigt. Inte sällan används deras expansiva livsstil som ytterligare reklampelare. Konsumtionssystemets ursprungliga influencers.

Våra primitiva drifter ligger sannolikt bakom betydande delar av vårt konsumtionsbeteenden. Hur tänkande och sofistikerade vi än tycker oss vara. Det är djupt rotat i vår grundkod. Jag tror det är därför vi har så svårt att avstå. Vår ”nya”, tänkande hjärna för en ojämn kamp om man säger så.

Överkonsumtion avseende redan tillfredsställda behov kostar oss som individer, samhälle och jordklot mer än vi har råd med. Rörelse uppåt i pyramiden, mot personlig utveckling, är jämförelsevis billig. Kanske till och med gratis.

Jag får tanken att vi fastnat på en nivå i utvecklingen som egentligen har passerats. På den nivån går vi i allt större och dyrare cirklar. Vad krävs för att mänskligheten ska ta nästa steg?

Medan jag funderar på det ska jag åka och kolla in årets nya glassmaker!