Betraktelser längs livets slingrande stigar

Välkommen in!

När jag skriver mina bloggtexter är det en slags summeringar av tankar som formats under en längre tid. I vissa fall flera år. På senare tid har jag funderat mer över hur tankar och kunskap egentligen är kollektiva processer och inget enskilda individer presterar. 

Mina tankar är en summa av alla mina erfarenheter. Sådant jag hört, sett, läst och på andra sätt upplevt. En sammansmältning av en stor mängd olika källor. Källorna är större och mindre, de är positiva och negativa. Inflödet har under (snart) 50 år flödat in från föräldrar, äldre släktingar, skola, böcker, sagor, filmer, kollegor, vänner etc. Det har hunnit bli en hel del som samlats ihop och snurrar runt där inne.

Snurrar runt är nog ett bra uttryck. Det kan kännas så ibland. Speciellt i tider av stress och trötthet. Då tenderar det där nystanet med information trassla ihop sig och tankarna löper längs samma banor om och om igen. Känns det igen?

En lösning på det kan faktiskt vara att tillföra mer information. Kompletterande information skulle man kunna kalla det. Att till exempel läsa en bok kan fylla i en lucka eller två och göra ett sammanhang mer begripligt. Att se en film eller lyssna på ett radioprogram kan fylla samma funktion.

För mig är en klart överlägsen lösning att prata med någon annan. Visa upp mitt tankenystan som det är och få hjälp med att se trasslet ur en annan vinkel.

I kontakt med andra människor så händer det något spännande. Två isolerade tankevärldar med all sin information och erfarenheter möts. Ett utbyte sker och båda går därifrån med något nytt. Ibland något bra och ibland något mindre bra. De träffar i sin tur andra som de delar sin tankevärld med.

En bild av ett sammanhängande nätverk framträder. Ett dynamiskt, levande och växande nätverk. Det pulserar i ljus och färger. Mänsklighetens gemensamma nätverk vars ursprung sträcker sig tusentals år bakåt i tiden. Jag tänker att bilden varken är positivt eller negativt laddad. Tyvärr kan våra kollektiva processer vara destruktiva lika väl som konstruktiva, vilket illustreras dagligen i vårt informationssamhälle.

Som enskilda individer kommer vi aldrig kunna åstadkomma något eller utvecklas. Ensamma har vi bara tillgång till ett begränsat tankeutrymme att röra oss i. Det är först i kontakt med andra som det kan börja hända saker. Lite som de olika färgerna i en tavla. Ensamma har vi varsin nyans. Tillsammans kan vi skapa konst.

Mina texter är summeringar av mina tankar utifrån otaliga andra källor. En del skulle jag kunna berätta om och andra har fallit i glömska, men fragment finns kvar och bidrar till helheten. Texterna i sig är ett slags ingenting. Det är först när orden blir lästa och fogas till en annan tankevärld som de börjar leva. Om det blir positivt eller negativt vet jag inte, även om jag hoppas på det förra.

Den här texten skull kunna liknas vid att jag skapar ett rum. Det får väggar, tak och golv. Kanske ett fönster, en matta på golvet, en soffgrupp och en öppen spis. När jag publicerar texten är det som jag öppnar dörren och bjuder in den som vill att komma in i rummet.  

Det spännande blir om det dyker upp kommentarer. Någon tycker det är fint. En annan föreslår en annorlunda färg på väggarna och ytterligare någon rekommenderar krukväxter och ett fönster till. Saker jag inte haft en tanke på. Besökare slår sig ner i soffan och diskuterar. Rummet börjar leva.

Kanske är det först när jag öppnat dörren och bjudit in som rummet blir ett rum?
Kanske blir vi människor genom våra delade erfarenheter snarare än de individuella?
Kanske är individualismen en tanke som bara kan existera inom ramen för en gemenskap?

Frågorna hänger som tavlor på rummets väggar.

Det blev en annorlunda text idag. Ett annorlunda rum. Tack för att du tittade in!

Allt gott,

Niklas

2 kommentarer

  1. gillatankar

    Tack för stunden i soffan i rummet. Har du gjort den färgglada illustrationen också på de sammanpusslade människorna? Passar fint till din tänkvärda text.

    • Niklas

      Ja, det är en bild jag gjorde för några år sedan. Kul att du tycker den passar! 😊

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: