Betraktelser längs livets slingrande stigar

Snällare mot mig själv

Nu har jag varit igång med daglig meditation ett par veckor. Det är verkligen välgörande och precis vad jag behövde nu. Inte bara för att lugna ner hjärnan och tankarna. Effekten av de återupptagna meditationerna sprider till områden jag inte hade förutsett. Som vanligt har man inte så mycket för att försöka föreställa sig vad som komma skall. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig.

Det har gått flera år sedan jag mediterade regelbundet och jag blev förvånad över hur snabbt jag kom tillbaka in i det. Lite som att komma till ett välbekant naturområde. Med kända stigar, små sjöar och höjder. Som ett stöd har jag använt guidade meditationer från kursen i MBSR* jag gick några månader efter att jag blivit sjukskriven.

Ganska snabbt noterade jag att upplevelsen av meditation förändrats. Det kändes som att jag under de här åren jag haft uppehåll ändå utvecklats avseende meditation. En överraskande upptäckt. Hur kommer det sig att jag upplever meditationen annorlunda? Det är definitivt åt det positiva hållet.

En ledtråd är minnet av återkommande frustration i samband med meditationer. Att jag emellanåt upplevde det som svårt att upprätthålla fokus och att tankarna, trots fler månaders meditation, inte vill hålla sig i schack. Jag var väl medveten om att det är så det är med vår hjärna. Likväl hade jag svårt att förlika mig med det. Trots det lärde mig massor och hade stor nytta av meditationen. En större närvaro i livet, som jag burit med mig sedan dess.

Upplevelsen när jag mediterar nu ser precis likadan ut. En del gånger snurrar hjärnan på och uppmärksamheten är på alla andra ställen än att följa andetaget (Mitt fokus i många meditationer.). Den stora skillnaden är att jag inte blir frustrerad. Faktiskt mer road.

Under de här åren har jag förvisso inte mediterat, men jag har ägnat mycket tid åt att komma underfund med mig själv på andra sätt. Ett centralt team som vuxit fram är att gradvis försökt separera mig från det jag presterar. Att jag har ett värde i att var den jag är, inte utifrån det jag gör. Att jag gör fel ibland och misslyckas, men att det inte gör mig till en sämre människa. Att saker sällan blir som jag har tänkt och att det inte beror på att jag brustit i förutseende. Det är så livet funkar helt enkelt.

Jag har på många sätt tränat på att tycka om mig själv precis som jag är. Med både styrkor och svagheter. Jag har kommit en bit på vägen. Med tanke på var jag startade har jag kommit en bra bit. Såpass långt att jag tycker det är både spännande och roligt, vilket det definitivt inte var från början.

Det är en sak att förstå sådana här frågor på ett intellektuellt plan. En helt annan att förstå, känna och ta det till sig i hjärtat och magen.

Min slutsats såhär långt är att jag var dömande mot mig själv när jag mediterade för några år sedan. Att jag kände att jag misslyckades i min förutsatts att meditera. Det här var jag inte medveten om. Kanske på ett ytligt plan. Jag hade dock ingen aning om hur djupt dömandet var rotat i min självbild. Ett spel som pågick under ytan. Under radarn för mitt medvetande.

Så när jag nu mediterar gör jag det med en annan relation till mig själv, mina tankar och mitt känsloliv. Mer accepterande. Jag är helt enkelt snällare och mer omtänksam om mig själv. Det är som det är i just den här stunden. Det är precis som det ska vara och inte ett misslyckande.

Fortfarande upplever jag ett motstånd hos mig själv när det gäller att vara medkännande med mig själv. Skillnaden nu är att jag kan sätta ord på motståndet (skam) och börja arbeta mer aktivt med frågan. I bokhyllan står olästa böcker på temat självmedkänsla (self-compassion), som i flera år tålmodigt väntat på sin tur. Någon del av mig var förutseende verkar det som. Nu är det dags att damma av dem och börja läsa.


* MindfulnessBaserad StressReduktion. Läs mer på Center for Mindfulness Sweden.

6 kommentarer

  1. Stephan Svenning

    Hej Niklas, jag sitter vid en brusande bäck och tar mig en skön paus under en vandring. Min utsikt är magnifik och vädret gynnsamt, en och annan mygga bekommer mig inte. Att i denna miljö läsa din text känns bara uppplyftande, dels för att du beskriver hur du utvecklas och att meditationen fungerar men också att jag själv får möjlighet att reflektera över din text och hur jag relaterar den till mig och hur jag fungerar. Det du skriver om självkänsla reagerade jag särskilt på och kan bara understryka vikten av att inte bedöma sig själv utifrån vad eller hur mycket och bra man presterar. Tack för flrmånen att få läsa om dina funderingar.
    /Stephan

    • Niklas

      Tack för din fina kommentar Stephan! Fjällen är ett utmärkt ställe för reflektioner och eftertanke. /Niklas

  2. Liselotte Larsson

    En bok jag rekommenderar: Stressbalanaen: Omstart för kropp, sinne, relationer av Rangan Chatterjee. Mycket läsvärd!

    • Niklas

      Tack för tipset! Den ska jag definitivt lägga på min läslista.

  3. Anonym

    Ja, en förmån att få ta del av Dina tankar och erfarenheter och en tanke att själv börja med dagliga meditationer.

  4. Jonas Borg

    Hej Nikas. Jag blev mycket berörd av det du skriver. Det rörde om mycket i mig. Av att ge växer man. Jag försöker sprida kärlekns budskap. Jag kramade om min fina granne vid brevlådan i morse.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.