Betraktelser längs livets slingrande stigar

Osäkerhetstolerans

Aliseatnus flöde korsas av en bro vid den här platsen. Att vada är inte att tänka på. Då får man ta sig en bra bit uppströms.

Klockan närmar sig åtta på morgonen och snart börjar det ljusna. Detta års första dag. Jag har varit uppe ett par timmar och varit ute med hunden. Nu sover hon på soffan bredvid mig och jag sitter och försöker landa efter en osedvanligt hektisk höst. Det har varit en allt större kamp att få ihop tillvaron. Trötthet och tinnitus ständigt närvarande. För ett par månader sedan blev det uppenbart att det var utsiktslöst att försöka fortsätta längs samma väg. Det blev smärtsamt tydligt. En större förändring av livet behövdes.

Stora förändringar i livet är skrämmande. Man vet vad man har, men inte vad man får. Kanske ett av de största hindren till förändring? Jag tror det är oerhört komplex egentligen. Ju större förändring i livet, desto fler och större områden blir påverkade. Samtidigt är min erfarenhet att jag i efterhand kan tänka ”Varför gjorde jag inte det här tidigare?”. Många hinder existerar bara i mina tankar.

Som den övertänkande figur jag är kan även små saker bli till stora problem. Min hjärna vill ha kontroll över vad som kommer hända, vilket är omöjligt. Den är expert på att hitta svagheter, brister och orimligheter i planer. Men jag har blivit bättre på att tolerera osäkerhet. Osäkerhetstolerans är ett begrepp min vän Tomas tog upp vid ett av våra senaste samtal. Ett inte så dumt ord, som tål att funderas över. För livet är osäkert. Det sägs ibland att saker aldrig blir som man tänkt sig. Likväl brukar det ordna sig på ett eller annat sätt. Med en högre grad av osäkerhetstolerans kanske livet kan bli mindre ångestfyllt att leva.

Under flera år har jag åkt upp til fjällen för att vandra. Något jag gör ensam och långt från civilisation och mobiltäckning. På sådana vandringar ställs jag ofta inför beslut. Det kan t ex gälla vägval eller att stanna kvar på en plats på grund av dåligt väder.

Som fjällvandrare korsar man återkommande vattendrag av olika storlek längs vägen. Det kan vara allt från en liten rännil där ett extra långt steg tar en torrskodd över till mäktiga forsar med fasta hängbroar som ger en säker väg över vitskummande vattenvirvlar.

När vattendraget är så stort att det inte enkelt kan promeneras över och ingen bro finns återstår alternativet att vada. Även här finns det naturligtvis olika varianter och svårighetsgrader. Att passera kräver i motsvarande grad kunskap, erfarenhet och förberedelser. Ju större flöde, desto större utmaning. Tid kan behöva läggas på att undersöka lämpliga platser för passagen. Vattenmängden skiftar ofta beroende på väder och tid på dygnet, varför man kan behöva avvakta. Kläder och utrustning behöver förberedas för att hålla så mycket som möjligt torrt och att passagen samtidigt blir säker. Antalet variabler och osäkerhet ökar med ökande storlek på vattendraget.

Så står jag då där inför ett mäktigt vattendrag. Det är långt till andra sidan och bitvis forsar vattnet friskt. Det är ett större vattendrag och ett svårare vad än jag någonsin gjort. Det ligger en bit över tröskeln för min osäkerhetstolerans. I flera dagar har jag undersökt möjliga passager. Jag har studerat variationer i vattenmängder. Jag förmår helt enkelt inte få den överblick jag vill ha för att känna att jag har kontroll. Samtidigt vill jag ju fortsätta min vandring. Att stanna kvar är inte en fungerande lösning.

Jag låter magkänslan och intuitionen få ett ord med i laget. Det kommer att gå bra. Jag gör de förberedelser jag kan och väljer en så god plats och tid jag förmår. Tar ett djupt andetag.

På andra sidan vattnet tar jag mig upp på torra land. Det gick ju bra. Jag är blöt, kall och lite skärrad. Samtidigt upprymd och glad. Jag klarade det! Här fortsätter vandringsleden. Men först ska jag ta en paus. Sätta på mig torra, varma kläder och laga mig ett mål mat. Sen fortsätter jag min vandring.

10 kommentarer

  1. Anonym

    Hej Niklas!!! Skönt att du är safe efter din flodövergång. Jag visste att du skulle klara det! Galant. Jag såg det i en vision. I en tankebubbla, typ. Din vän och kollega, lleana

    • Niklas

      Halloj! Ja, safe vet jag inte, men en bit på väg iallafall. Lite gungfly är det trots allt innan saker förhoppningsvis kommer på plats. Behöver gå ner på sparlåga ett tag och återhämta energi. Det kommer nog dröja innan jag besöker huvudstaden. Inget planerat, men man vet aldrig. Ta hand om dig!

  2. Anonym

    Hej! Long time ago…det vore kul att ses vid tillfälle och prata lite. Din vän Ileana

  3. Anonym

    Hej

  4. Annika Tauberman

    Det är många floder vi korsar under livet. En del stridare än andra, men man tar sig igenom dom. Ibland får kläderna torka på kroppen när färden fortsätter, ibland blir man knappt blöt. Men man vet att det kommer att bli bra!
    Som alltid skriver du målande och fångar känslan. Tack

    • Niklas

      Tack Annika! 🙂

  5. Anne

    Du sätter som vanligt ord och text på mina egna tankar och funderingar.
    Tack för dina inlägg.

    • Niklas

      Tack för att du läser och för din kommentar! 😊🙏🏻

  6. Lil

    Tack för att du delar med dig.Igenkänning.

    • Niklas

      Tack för att du läser och din kommentar. Det är alltid fint att få respons. 🙏🏻😊

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: