Betraktelser längs livets slingrande stigar

Morgonpromenad

Ofta kommer en tanke om att jag inte hinner tänka färdigt. Det är så många aktiviteter och göranden som löser av varandra. Hjärnan surrar, blixtrar och byter spår. Ny information tillkommer från olika håll i en strid ström. Emellanåt är det som att hjärnan ger upp och går in i något slags tomgångsläge. Ytterligare intag av information blir omöjligt. Hjärnans motsvarighet till paltkoma. Den vill ligga på soffan och stöna utan att bli störd.

Något som blir lidande i det här är bland annat mitt skrivande. För att få ihop en text behövs ett visst mått av stillhet. Och tid. Men mitt i livet som rullar på tycks möjligheterna till det närmast obefintliga. Jag vill skriva, men hittar inte den där lugna stunden som behövs för att formulera orden.

Som med så mycket annat handlar det om prioritering. För att få tid att skriva måste jag ta bort något annat. Vadå, kan jag fråga mig. Jag tycker att jag har begränsat mina göranden oerhört mycket jämfört med hur mitt liv såg ut tidigare. Faktiskt så tror jag att jag egentligen har tid. Det är bara så lätt att hamna i en slags rundgång i vardagen. Blicken sjunker med gravitationen och fästs på alla de saker som finns runt omkring. Alla små saker som måste göras och, vad värre kanske är, alla små saker som ”borde” göras. Så går dagarna en efter en. Återigen fast på en resa jag inte riktigt är med på att göra.

Jag tror jag har att göra med hyfsat kraftfulla psykologiska processer som ligger bakom att det blir såhär. Naturligtvis ligger mina egna medvetna och undermedvetna tankeprocesser och känslor bakom mina beteenden. Även om jag ibland kan försöka övertyga mig själv om att så inte är fallet. Det är lättare att lägga ansvaret utanför sig själv. Då slipper jag ju ta tag i mina egna mentala begränsningar och gamla demoner. Demoner kanske är lite väl dramatiskt uttryckt. Kanske icke-konstruktiva skam-drivna tanke- och beteendemönster är ett mer konstruktivt sätt att beskriva problemet. Det finns säkert ett flera liknande processer på samma tema.

Ibland kan jag tänka att en del av mitt problem ligger i någon slags kollektiv begränsning på temat Jantelagen. En central komponent i vårt svenska samhälle sedan åtskilliga decennier. Du ska f-n inte tro att du är något. Men vi är ju något. Allihop. Jag med.

Det står mig fullständigt fritt att skriva vad jag vill. Likväl finns någonstans tanken om att orden ska bli bedömda. Värderade. I förhållande till föreställningen om mig som person. Läkare. Psykiater. Skammen ligger där på lur igen. Visst är det spännande! Jag får nog återkomma till det där med (min) självbild vid något senare tillfälle.

Hursomhelst var jag tidigt i morse ute på en skogspromenad med hunden och funderade kring de här frågorna. En långsam promenad i still regn. Det hann bli en massa tankar och några som jag tog med mig hem. För det första att skrivandet hjälper mig att sortera och formulera tankarna. För det andra att jag vill prioritera att skriva. För det tredje och kanske viktigaste; jag kan skriva precis vad jag vill.

Jag har en tanke om att skriva lite oftare. Får se hur det går.

Bokens blad tittar fram vilken dag som helst.

21 kommentarer

  1. Åsa Brinkebark

    Kul att du är tillbaka i skrivandets konst. Mycket uppskattat.

    • Niklas

      Tack! Vad kul att du tycker det. 🙂

  2. Veronica Danielsson

    Roligt att höra av dig igen o ta del av dina tankar 👍😊

    • Niklas

      Kul att du uppskattar det. Ska bli spännande och se vad det blir av det.

  3. Annette Gustafsson

    Tack för att du tänker fortsätta dela dina tankar och finstämda betraktelser med oss läsare. Allt gott önskar jag dig !

    • Niklas

      Tack för att du läser! Allt gott till dig med Anette!

      • Niklas

        Annette, menade jag! 🙂

  4. Gunilla Carlsson Gremner

    Åh vilken belysande text, första två styckena eller kanske tre 😉hade jag kunnat skriva själv (om jag hade kunnat formulera mitt mående så väl beskrivade). Ska absolut fortsätta läsa dina tankar och texter. Ska bli spännande! Önskar att du hittar en väg där du känner ro, glädje och som du känner att DU är herre över. 🍀

    • Niklas

      Tack för din fina kommentar Gunilla! Det luriga med den där vägen är att man inte hittar den förrän man börjar titta efter den. 🙂

  5. Martin

    Mycket trevligt att få ett pling i mailboxen med dina kloka ord med mycket igenkänning. Lyssnade på din podd lite efter den publicerades och det hjälpte mycket för att förstå min egen väg. Har en helt annan situation idag, men kloka ord och reflektion är alltid bra. Tack!

    • Niklas

      Tack för din kommentar Martin! Det är alltid gott att få höra att texterna uppskattas. 🙂

  6. Monica Björnsson

    Hej igen!
    I min bedrövade kväll hittar jag dig igen. Läst dina tänkvärda ord och gav lite tröst i stunden. Roligt att höra av dig igen.

    • Niklas

      Om det jag skriver kan göra någons tillvaro något mindre bedrövlig så är det ett av de bästa betyg jag kan få. 🙏🏻 Ta hand om dig!

  7. Ileana Iosif Grankvist

    Om det är något jag hatar så är det Jantelagen. Så totalt passe, föråldrat, fylld av illaluktande mögel, nedslående, människofientligt, förminskande …
    Så roligt att läsa dig igen!
    Hoppas du är välbehållen.

    • Niklas

      Håller med dig! Hankar mig fram. Hoppas allt är bra med dig!

  8. Jenny

    Käraste Niklas, tack för dig. För att du låter mig känna igen mig i dig. Så att jag ödmjukt och kärvänligast kan omfamna mig själv och säga att allt är väl. Du är nog. 🥰

    • Niklas

      Tack för din fina kommentar! 🙏🏻 Även du är nog.

  9. Åsa Wolffsohn

    Det här läste jag med behållning, livet byter spår och inget är sig likt. Jag fick höra att – vänta bara allt kommer att bli precis som det var förut. En sak mitt i allt ihopa med sjukskrivning och kronisk sjukdom efter en tung tid på jobbet insåg jag snabbt att så som det var förut, ville jag inte hamna i igen. Att fundera, skriva, yoga har hjälpt mig att förstå att det här spåret jag är på nu har alltid funnits men jag har inte varit där. Det blir inte på samma sätt men det behöver inte innebära att det blir dåligt även om jag inte känner igen mig i alla växlingar och stationer! Först nu förstår jag innebörden i uttrycket – ta vara på dig!

    • Anna-Karin

      Jag blir så avkopplad och inspirerad när jag får fundera med dig. Ditt sätt att skriva bjuder in till det. Skriv bara skriv Niklas, ingen jantelag ryms här. Som du ser i kommentarerna så gillar vi ju dina texter, även om det inte ska spela någon roll.

      • Niklas

        Tack för din fina kommentar Anna-Karin! 🙂

    • Niklas

      Så väl beskrivet Åsa! Jag gillar verkligen ”..det här spåret jag är på nu har alltid funnits men jag har inte varit där.”. Precis så är det ju. Det finns mängder med spår om man letar! 🙂

Lämna ett svar till NiklasAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.