Betraktelser längs livets slingrande stigar

Kaffeved

Så ofta jag kan tar jag mig ut i skogen med hunden. Vi promenerar, leker och slappar. En brasa och kokkaffe tillhör. Idag tog jag det särskilt långsamt. Behovet av återhämtning är stort och jag försöker minimera mängden energi jag gör av med. Medan jag väntade på kaffevattnet vandrade tankarna iväg kring begreppet kaffeved. Att det kanske handlar mer om att spara på energi och resurser, snarare än att något blivit förstört och ska kasseras.

För att koka kaffe behövs inte mycket eld. Bara tillräckligt för att koka upp lite vatten. En kaffeeld. Det är ingen mening att ha en stor eld och bränna mycket bränsle om inte behovet är något annat.

När man lever långt från bekvämligheter ser man till att spara på resurserna. Att samla, såga och hugga ved kostar energi. Veden ska sedan räcka till både värme och matlagning. Och kaffe! Lite extra för mysfaktorns skull skadar inte. Poängen är att det inte är hållbart att ha en stor eld brinnande dygnet runt. Då kommer jag få lägga all min tid och energi på att skaffa ved.

För övrigt är det inte bara jag som bidrar med energi. Ett träd har vuxit i åtskilliga år för att bilda en förvedad kärna god nog att elda. I veden finns den energi lagrad jag utnyttjar då den brinner. Med det i åtanke känns det otacksamt att bränna ved till aska om jag inte utnyttjar energin.

”Det blev bara kaffeved kvar av den” sägs om något som blivit totalförstört. Jag vet faktiskt inte i vilken utsträckning uttrycket används idag. Det kanske är utdöende. I vilket fall som helst tänker jag att det används kring saker som är bortom räddning och inte kan repareras. Saker som inte längre kan fylla sin funktion och därmed åker på tippen. Idag är kanske man säger ”Det blev bara skräp kvar av den” eller liknande.

Uttrycket kring kaffeved är egentligen väldigt tänkvärt och fint. Det berättar att det fortfarande finns en roll kvar för det totalförstörda föremålet att fylla. Resterna kan användas för att koka kaffe. Den energi som en gång i tiden lagts ned på att skapa det där föremålet slängs helt enkelt inte bort. Inte förrän den sista skvätten kaffe är kokad har det utnyttjats fullt ut.

Tänkt vilka mängder kaffeved vi idag kör iväg till tippen. Lämmeltåget av bilar med släp som ska lämna av de delar vi inte längre har plats för eller vill ha kvar i våra liv. Långt ifrån allt är ens trasigt eller förstört(!). All den energi som lagts ned på att skapa dessa föremål. All den energi vi lagt på våra arbeten för att bekosta dessa föremål eller deras ersättare. Det blir en hiskelig massa energi. Och tid.

Min kaffeeld falnar. Jag sitter och tittar in i glöden. Det finns nog en hel del att vinna på att betrakta livet ur ett kaffeveds-perspektiv. Att vara aktsam om den energi som investeras och inte slänga bort den i onödan. Att behandla både de egna och naturens resurser med eftertanke och omsorg.

Dags att åka hem. Min kaffeved räckte precis lagom till mitt kaffe och en stunds funderande. Jag konstaterar att energin den gav mig var större än den jag la ner på att samla den. Med mig hem tar jag nya tankar och pusselbitar till ett hållbart liv. Och att ett gammalt uttryck kan innehålla mer visdom än det först ger sken av. Kaffeveds-visdom.

2 kommentarer

  1. Anonym

    Jag får energi när jag läser dina reflextioner. Det lilla är det stora.

  2. carefullwiththataxe

    det blir ju inte sämre när man verkligen uppskattar en kopp gott kaffe..

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: