Betraktelser längs livets slingrande stigar

Jag har nyckeln

Igår tittade jag på Vetenskapens värld på SVT play och programmet Frisk av naturen. Det handlar om en del av den forskning som gjorts och pågår kring naturens positiva inverkan på oss människor. Ett väldigt intressant och inspirerande program!

Resultaten stämmer oerhört väl med mina egna erfarenheter av att att vara ute i naturen. Allt från en kort promenad på lunchen till veckolånga fjällvandringar. Effekten är omedelbar när bilmotorn stängs av och naturen får fylla alla sinnen. Oavsett tid på året. Visst finns det favoriter, men även en regnig höstdag med tre plusgrader har en välgörande effekt på mig.

Forskningsresultaten är för mig inte det minsta förvånande. Som de påpekar i programmet har människan under årtusenden utvecklats för ett liv i naturen. Långt från bilar, betong och ständig uppkoppling. Jag får en tanke om att hela vår organism slappnar av i sitt rätta element. Där alla våra system kan återgå till de funktioner de är designade för.

Många är idag tyvärr ovana att vara i naturen. Det är obekvämt och kanske till och med obehagligt för en del. Det finns barn(och kanske vuxna) som aldrig varit i en riktig skog eller annan natur.

Jag kommer att tänka på bilder av djur som suttit instängda i en liten bur i hela sitt liv. De vet inget annat, men det är helt uppenbart att dessa individer inte mår väl. Jag kan riktigt känna djurets lidande. Instinktivt reagerar jag med sorg och ilska, mot det helt orimliga och fruktansvärda i att ett djur ska behöva leva sitt liv i fångenskap.

Nu sitter jag i ett hus, i ett rum och skriver. Utanför rullar en buss förbi och motorvägens buller ligger som en ljudmatta i bakgrunden. Visst kan jag må väl här, men samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över det samhälle vi byggt upp. Våra enorma framsteg och landvinningar inom medicin, teknik och information. De ligger bakom ökad livslängd och till viss del minskad sjuklighet.

Men andra sidan av myntet då? Hur högt är egentligen priset vi får betala för att ha lämnat vår ursprungliga miljö bakom oss?

Jag tror priset är skyhögt. Såväl fysiskt som psykiskt. Utan att vara medvetna om det själva sitter vi inte olikt de inlåsta djuren i vår bur byggd av betong, plast och elektronik. Så kallade välfärdssjukdomar drabbar oss. Jag kan inte låta bli att fundera på om mänsklighetens utveckling medför avveckling.

Psykisk sjukdom och ohälsa ökar. Svaren och boten försöker vi med olika medel nästan uteslutande hitta inom ramen för vårt samhälle. Men kanske det är så att vi åtminstone till en del behöver bredda och fördjupa perspektivet.
Det inlåsta djurets mående kommer inte förbättras nämnvärt av en ny leksak eller godare mat. Definitivt inte på sikt. Detsamma gäller för oss. En ny mobil eller senaste versionen av hamburgerkedjans flaggskepp ger kanske en tillfällig känsla av glädje och tillfredsställelse, men i långa loppet gräver vi oss än djupare där vi står.

Hur länge kan vi fortsätta längs samma väg innan vi som organism börjar kollapsa? Kanske har det redan börjat. Forskningen som presenteras i Vetenskapens värld är helt klart något avgörande på spåren. 

Nu är det hög tid att jag tar mig ut i skogen en stund. Dags att stänga laptopen och öppna buren. Tankeverksamheten fungerar bättre för mig där ute.
För faktum är att jag till skillnad från de inlåsta djuren själv har nyckeln och det står mig fritt att kliva ut när jag vill. Vad hindrar mig egentligen kan jag fundera på.


Vetenskapens värld – Del 9 av 10: Frisk av naturen. (Tillgängligt t o m 2021-12-17)

4 kommentarer

  1. Lil Dahlkvist

    Håller med dig efter att tillbringat dagen i naturreservat vid havet med stillhet tystnaden ljungen som står i full blom mellan alla vackra stenar fåglarna och kossorna. Känner tacksamhet för vår vackra natur en Lisa för själen.

    • Niklas

      Låter helt underbart!

  2. Eva

    Därav “GrönaRehab” i utkanten av Botaniskaträdgården.
    Fick gå dit typ 8ggr när jag jobbade på Östrasjukhuset. Sååå härligt att få en paus i tillvaron.

  3. Caroline

    Så otroligt kloka ord. Bor i lägenhet efter att ha lämnat hus med havsutsikt pga psykiskt misshandlande exmake. Jag känner mig fångad och har alltid mår bäst av skog. Har nu siktet inställt på ett hus på landet och ser fram emot att få “öppna buren” och leva med skog inpå knuten. Tack för din blogg, har lusläst den under tiden jag var utbränd för 4 år sedan. Kul att se att du börjar må bättre också.

Lämna ett svar till Niklas Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: