Betraktelser längs livets slingrande stigar

Intellektuell by-pass

Häromdagen pratade jag med min bästa kompis Tomas. Vi har ett passionerat intresse för att utforska olika delar av mänskliga psykologiska processer och beteenden. Närmast till hands ligger ofta våra egna beteendemönster och inre processer. Det blir spännande och inte minst givande samtal.

Nu senaste kom vi in på görandet i relation till tänkandet. Jag, liksom många andra har en [stark] tendens  att överanalysera kommande aktiviteter. Jag vrider och vänder på olika möjligheter och utfall. Kalkylerar chanser och risker. Kan jag lyckas? Är det stor risk att jag misslyckas? Är det värt mödan? Och så vidare.

Ju längre jag kommer i mitt utforskande av det här livet, desto större blir insikten att tänkandet ofta blir ett hinder för mig. Naturligtvis är det bra med ett visst mått av kritiskt tänkande innan man kastar sig in i en aktivitet, men för mig går det lätt till överdrift. Med resultatet att jag avstår. Det blir åtminstone inte helhjärtat.

När det kommer till ritande och målande har jag kommit längre i det här. Den kreativa processen är avhängig att jag kan koppla magen och hjärtat direkt till händerna. När vägen går förbi hjärnan sker en slags förorening av den ursprungliga känslan. Den som jag inte kunde sätta ord på, men som ville komma ut på pappret. Hjärnan bromsar upp, vrider, vänder, analyserar, plockar bort och lägger till. Istället för att känna vad jag vill skapa så tänker jag det. Resultatet stämmer inte med min intention. Jag blir inte nöjd. Det känns inte rätt.

En intressant reflektion i sammanhanget är att jag ibland gjort bilder som jag först flera år senare förstår innebörden i och varför jag gjorde dem. Inre processer som varit omedvetna för mig har tagit sig ut på pappret utan hjärnans analyser. Spännande!

Tillbaka till mitt och Tomas samtal. Vi har pratat kring de här sakerna förut. Nu sa han det dock på ett sätt som fick en polett att trilla ner hos mig. Han uttryckte det som att ”by-passa intellektet”. Ibland kan ett nytt sätt att uttrycka något tidigare känt innebära att nya insikter föds. Så blev det här. Det blev ett snäpp tydligare för mig.

Det gäller inte bara ritande och målande. Skrivande, filmande och andra kreativa processer lyder under samma regler. Sannolikt livet också. Att göra och erfara livet istället för att tänka det. Att uppleva det i högre grand än att planera det. Det finns något högst lockande i att tänka på livet som en kreativ process.

Den här vägen är jag bara i början av. Mitt och Tomas samtal kommer fortsätta. De tydliggör vägen. De lyser upp skumrasket på okända stigar. De sker delvis med by-passat intellekt tänker jag. Magkänslan får i högre utsträckning än annars styra. Och det gäller också för att ha skrivit den här texten. På sätt och vis en form av görande utan (för mycket) tänkande. Även om hjärnan av nöden får ha ett hyfsat stort finger med i spelet.

4 kommentarer

  1. Tina

    Hej Niklas!

    Ja att leva …. och utan så mycket rädsla. Tankar, analyser, myror i huvudet är inte alltid så bra hjälp.
    Att måla är både jobbigt och roligt tycker jag. Jag har använt måleriet till att bearbeta saker jag har varit med om.
    Spännande det du skrev att du upptäckte något med en målning du gjorde för flera år sedan. Sånt verkar bra.

    Tack för en intressant blogg

    • Niklas

      Jag har tidigare mediterat en hel del och har fortfarande nytta av det känner jag. Det har hjälpt mig att betrakta tanka som tillfälliga företeelser, ofta utan koppling till den faktiska verkligheten. Så är det ju med oro. En definition av oron är att det handlar om något som inte inträffat.

  2. Sanna Parkell

    Tänkande och planerande har sina poänger men från att ha varit en 100%-ig sådan person låter jag numera dagen löpa på av sig själv. Kanske att jag missar något men jag har fortfarande känslan av att jag vinner desto mer. En promenad med hunden utan mål, en bok med en ny författare och zappa på TV:n får mig att känna mig levande här och nu. Hängslen, livrem, plan A, B, C, D osv finns inte längre och jag saknar dem inte ens. Genom att inte längre ställa några krav på genomförande blir allt en framgång och gör att jag kan somna gott varje kväll. Kraven får stanna på jobbet, hemma finns de inte längre.

    • Niklas

      Det låter fint Sanna! Härligt du hittat vägen till ett mer hållbart liv. 🙏🏻😊

Lämna ett svar till Sanna Parkell Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: