Betraktelser längs livets slingrande stigar

Inga änglar går genom digitala rum

Likt många andra har jag senaste året suttit i en hel del digitala möten. Ett utmärkt alternativ när restriktioner har förhindrat fysiska möten. En del lösningar är riktigt bra och kan skapa en känsla av närvaro.

För mig är det dock enormt tröttande med digitala möten. Jag är helt slut efter en hel förmiddag framför skärmen. Jag vågar knappt tänka på vad det inneburit för alla de barn som haft stora delar av sin skolgång på distans.

Efter ytterligare en förmiddag med digitala möten gav jag mig ut i skogen. Hjärnan behövde luftas. Jag kände mig mentalt bedövad och med en känsla inte olikt den jag upplevt efter en natts jourarbete. Världen blir luddig och huvudet känns tungt. Väl ute i skogen lättade det och jag började fundera kring varför det är så påfrestande.

Jag har tänkte kring det här tidigare, innan pandemin. Vid några tillfällen har jag haft patientsamtal och gjort bedömningar via videosamtal. Det har aldrig fungerat fullt ut för mig. Det är något som går förlorat. Eller kanske flera saker.

Det kanske finns en föreställning om att ett samtal mellan två eller fler människor består av utbyte av ord och meningar. Den ene säger en sak och den andre svarar. Vi utbyter information.

Men ett samtal består av så mycket mer. En del saker är uppenbara, andra inte. Sättet vi har ögonkontakt, hur vi andas och kanske suckar. Hur vi drar efter andan för att signalera att vi vill säga något. Antydan till ett leende, som kanske bara syns i ögonvrån. Blänket i ögonen som talar om att den andre personen egentligen är ledsen, även om orden säger något annat.

Under ytan pågår ytterligare lager kommunikation. Vi sänder ut och tar emot signaler som är så subtila att vi oftast inte är medvetna om att det sker. Det är en form av kommunikation vi hanterar omedvetet och intuitivt. Det finns olika namn för det i psykologiska och medicinska sammanhang. Vi kan kalla det överföring eller spegling. Ett exempel är att vi omedvetet drar på munnen om vi ser någon på stan som skrattar och är genuint glad.

Vi har också åtskilliga synliga och osynliga regler och normer för hur samspelet ska ske. Som de flockdjur vi är har denna typ av regelsystem stor betydelse eftersom det är starkt förknippat med vår tillhörighet(Grupptillhörighet, regel-/normbrott och den därtill intimt kopplade skamkänslan är vansinnigt intressant, men lämnas till framtida reflektioner.)

Samspelet mellan oss människor består av så mycket mer än bara orden som sägs. Det finns en mängd uttryck vi använder för att beskriva det, men som man kanske inte tänker på vad de står för. Beskrivningar av det som händer under ytan och hur vi uppfattar det. Ibland uttryckt som stämning. Tryckt, glad, sorgsen. Som grupp känner vi av varandra.

Det som försiggår när en grupp människor samlas är ett helt universum av signaler och beteenden. Ett imponerande , flödande skådespel om man tar ett kliv tillbaka och reflekterar över det.

Vi(de flesta) lämnar luckor i flödet. För att lyssna, känna av, fundera, ta in. Ibland sker det av någon anledning nästan synkroniserat i en grupp och tystnad uppstår. Vi reagerar på det som något avvikande. Kanske blir det obekvämt. Vem bryter tystnaden först? En ängel gick genom rummet säger någon. Ett uttryck jag tror har uppstått som ett sätt att hantera denna avvikelse i det kommunikationsflöde som pågår.

Tillbaka till de digitala mötena och varför de är så tröttande. Jag tror det beror på frånvaron av så stora delar av vår mellanmänskliga kommunikation. Jag får orden och en, i förhållande till verkligheten, lågupplöst representation av de andras ansikten. Min hjärna försöker försöker förstå vad det är som pågår. Så många signaler saknas. Jag tänker mig att alla sinnen ”spänns”, ungefär som när man försöker höra ett väldigt svagt ljud eller se något när det nästan är mörkt. Efter en förmiddag eller en hel dag är jag helt slut.

Vinsterna med digitala möten är många. Det blir lättare att träffas eftersom vi inte behöver förflytta oss. Det sparar resor, övernattningar och säkert mycket mer. Men det kommer aldrig kunna ersätta riktiga möten. Vi behöver änglar som går genom våra rum och det går inga änglar genom digitala rum.

18 kommentarer

  1. Mona Norgren

    Där satte du spiken på kistan! 😍Klockrent! Jag har känt samma sak, men inte kunnat sätta ord på eller förstått vad som fattas! Tack!

    • Niklas

      🙏🏻

  2. Agneta Oredsson

    Precis ! Vill tillägga att mycket av detsamma gäller om man träffas ”på riktigt” men med munskydd…. Så fint med personer som kan sätta ord på viktiga saker ! Tack !

    • Niklas

      Håller med! Maskering med munskydd inverkar på vår kommunikation.

  3. Ninni Lagerdahl

    Inget kan ersätta de fysiska mötena mellan oss människor.
    Det du skriver är så RÄTT!!!

    • Niklas

      😊🙏🏻

  4. Nadja

    På pricken!

    • Niklas

      🙏🏻

  5. Erica H

    Kloka ord Niklas. I mitt dagliga patientarbete har jag både virtuella & ”på plats” patientbesök. Visst behöver vi änglar som går genom våra rum. Jag har dock mött dem även i de digitala rummen eller kanske numera ”lärt mig känna igen dem” 😉

    Jag saknar klokhet och förstånd i vårt samhälle. Läser jag din blogg blir jag glad. Önskar dig allt gott!

    • Niklas

      Jo, nog kan de finnas där också. Om man är uppmärksam och har ett sinne inställt på att se dem. 😊
      Tack för din fina kommentar! 🙏🏻

    • Niklas

      Allt gott till dig med!

  6. Charlotte Falk

    Så mycket att reflektera över, tack Niklas! Känner igen tröttheten särskilt i möten och utbildningar med personer jag inte känner sedan innan. Däremot finns så mycket glädje och ny energi i att få se vänner och familj över nätet, som jag inte kan träffa annars, då blir det en dimension till än ett telefonsamtal eller sms. Men behovet av möta en människa fysiskt finns kvar och att kunna på flera plan beröra varandra.
    Tack för det du berörde.
    Charlotte

    • Niklas

      Javisst är det så! Det finns ett enormt värde i att kunna se och prata med nära och kära när fysiska omständigheter inte tillåter. En källa till glädje och energi.
      Tack för din kommentar! 😊🙏🏻

  7. Harald Bergengren

    Mitt i prick på alla sätt. ”Lågupplöst representation av andras ansikten” – genialt. En släkting till mig är psykolog. Hon säger att hon inte skulle känna igen sina patienter på stan. Hon har aldrig sett dem utan ansiktsskydd.

  8. Ewa Winther

    Tack, du har satt ord på min frustration 🙏🏽 Har länge försökt förklara att jag har svårt att utföra mitt arbete via digitala möten men jag upplever att det inte tas på allvar hur viktiga möten mellan människor är. Du beskriver det så talande🙏🏽 Får jag använda din text om jag anger källan?

    • Niklas

      Absolut, visst får du det. Och tack för din kommentar! 🙏🏻

  9. Lena

    Vilken viktig och väl formulerad text! Tack!

    • Niklas

      Tack Lena! 😊

Lämna ett svar till Erica HAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.