Sitter i soffan i slutet av en lugn söndag. Har medvetet försökt ta det lugnt. Siktet är inställt på att komma i säng i god tid. Får se hur det går med det. Som vanligt är det en del tankar som snurrar runt i huvudet.
Via olika, främst digitala kanaler (allt är väl mer eller mindre digitalt nuförtiden) matas vi med klimatkrisens extremväder, krig och skjutningar varvat med annonser för allt vi uppmuntras konsumera. Det är inte mycket i flödet som faktiskt tillför något vettigt kan jag tänka och lägger bort telefonen (igen!). Visst är det bra att hålla sig uppdaterad om vad som händer i världen, men risken är uppenbar att det inte stannar där.
Alla olika former av hot riskerar att generera negativa följdtankar och obehagliga fantasier. Rädsla, oro och ångest sprider sig likt ett virus hos oss som individer och i samhället. Självdrivande och destruktivt. Populistiska politiker som vill plocka likes på ogenomtänkta, publikfriande uttalanden spär på situationen ytterligare. En mental pandemi där det inte hjälper hur mycket vi tvättar händerna.
Eller för all del åt andra hållet; att vi stänger av och inte förmår ta in vidden av den pågående klimatkatastrofen. Vi fortsätter efter bästa förmåga konsumera allsköns varor som skeppas in från hela världen via flyg, båt och lastbil. I den lokala matbutiken kan jag t ex köpa två sorters sockerärtor. Den ena från Peru och den andra från Zimbabwe!
Jag hörde om en bumbersticker på en lastbil på motorvägen: ”Är du trött på alla lastbilar? Sluta köp så mycket saker!”. Men så långt verkar inte vår kollektiva näsa räcka. Vi kan uppenbarligen inte koppla ihop vårt ohållbara konsumtionsmönster med vad som händer i vår omvärld med vårt klot. Att jag gör en genomtänkt investering av en air-fryer, el-skoter eller ny telefon kommer knappas göra till eller från ur ett globalt perspektiv? Sannolikt inte. Problemet blir när åtskilliga miljoner människor tänker på samma sätt. Många bäckar små!
Det ligger inte långt bort att bli ledsen och tappa modet. Tankarna snurrar.
Då kan det hjälpa att stänga av TV:n (eller lägga bort telefonen), laga en kopp te och ta fram en bok ur bokhyllan istället. Eller ringa en klok vän. Eller sticka en mössa inför vintern. Väldigt få saker som händer i världen påverkar mig i just den här stunden. Det skulle väl kanske vara el-priset då.
Det mesta i världen kan jag inte påverka. Jag försöker dra mitt strå till stacken när det gäller konsumtion. Inte för att jag på något sätt lever asketiskt, men jag försöker förändra mitt konsumtionsmönster så gott jag kan.
När det gäller krig och våld i olika former tror jag på att i möjligaste mån försöka sprida motsatsen. Glädje, omtänksamhet och generositet. Små saker räcker långt! Le mot folk, res dig på tunnelbanan för de äldre, ställ upp grannes omkullblåsta soptunna. Många bäckar små!
Ta hand om dig i dessa oroliga tider. Ta ett extra djupt andetag av den svala höstluften. Plocka en kastanj och låt dig förundras. Trots allt är de fina och fantastiska sakerna i majoritet, även om det kanske inte känns så ibland.
Allt gott,
Niklas
Jag ska gå och lägga mig med. Har en enormt fin trötthet i kroppen. Och jag känner mig högst närvarande inför en ny vecka när mina barn kommer. Jag har varit och kall badat och sen bastat. Då är jag i 2-3 minuter åt gången och sen bastar vi, när jag häller på vatten i en burk så det rinner ur långsamt så känner jag vatten som funnits hos mina förfäder rena min kropp och trycker ut allt slagg och jag blir född på nytt. Och andens andedräkt andas på mig och när värmen kommer är det som en varm kram från moder jord. Jag väljer att livet omfamnar mig med kärlek. Jag bastar med en mycket god vän som jag har känt i över 35 år. Vi har med oss korv som vi lägger i fole på lavarna. Det kommer andra människor med och jag inser att samspelet med andra människor är spännande. Vi pratar inte jobb alls. Utan i tystnaden möts vi. När jag kommer upp ur det 5 gradiga vattnet känner jag tacksamhet för mitt liv och mina barn. Jag kommer i kontakt med mina känslor och faller lätt i gråt av tacksamhet av livet. Min stress och oro är som bortblåst. Det är när man kommer upp ur vattnet, jag funderar på vad som är viktigt i livet?Och har insett att är man tillfreds med sig själv och uppskattar det lilla så har det andra man jagar i livet mindre betydelse.
Kallbad och bastu är fina saker. För egen del tycker jag det utöver själva upplevelsen ger en stund för eftertanke och reflektion. Eller det kanske snarare är så att upplevelserna ger det som en bonus.