Min förmåga att skynda och stressa har numera en påtaglig begränsning. Det här är ett av många symptom på utmattningssyndrom, som har en inverkan på hur mitt liv ser ut idag. Att missa bussen är numera inte en ovanlig händelse.
Har alla ångest? Nej, så är det väl inte. I det här avsnittet pratar jag kring ångest, hur man tänker kring ångest ur ett medicinskt och psykiatriskt perspektiv, samt dess ursprung. De processer som ligger till grund för ångest bidrar också till uppkomsten av utmattningssyndrom. Det vet jag både teoretiskt och av egen erfarenhet.
Under flera år upplevde jag mig ha problem med fokusering och koncentration. Jag var lättdistraherad. Efter 1,5 års sjukskrivning har hjärnan lugnat sig och jag kan läsa böcker igen. I avsnittet gör jag också en avstickare några tusen år bakåt i tiden och funderar kring informationstrycket på den tiden.
Hur kan det komma sig att fler och fler hjärnor går sönder i dagens arbetsliv? I det här avsnittet delar jag med mig av mina funderingar till vad som kan bidra. Jag kallar det den osynliga arbetsökningen. Arbetet vi gör, men som inte tas med i beräkningen av våra uppdrags omfattning.
I det här avsnittet delar jag med mig av mina tankar kring vila. Var finns utrymmet att vila i våra liv? Det var inte en naturlig del i mitt. Jag har aktivt fått, och får fortfarande ”träna” på att vila. I avsnittet resonerar jag också lite kring vår hjärnas beteende i förhållande till dagens samhälle.
Detta avsnitt handlar om mitt insjuknande i utmattningssyndrom, samt lite om min bakgrund. Det är en inläsning av blogginlägget med samma titel. Historien tar sin början när jag en dag inte förmådde att resa mig från min stol på jobbet. Vid tidpunkten tjänstgjorde jag som överläkare vid en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. I avsnittet kommer jag även in på vad som hänt i hjärnan på någon som drabbas av utmattningssyndrom.