Vid flera tillfällen de senaste åren har jag haft förmånen att få berätta om min resa i olika sammanhang. Det har varit intervjuer, föreläsningar och olika samtal. Jag tycker det är både roligt och givande att på olika sätt få dela med mig av mina erfarenheter och funderingar. De som lyssnat har kommit från olika sammanhang och av olika anledningar. Det har varit de som arbetar med sjukvård, de som själva drabbats, anhöriga och många andra. Den återkoppling jag fått har varit genomgående positiv.
Varför gör jag inte mer av det här då?
Jag har funderat på det här tidigare, men inte haft modet att ta steget fullt ut och se det som en realistisk möjlighet. Till en början var kvarstående utmattningssyndrom hindrande. Så de föreläsningar och annat som jag gjort är en följd av direkta frågor, aldrig på mitt initiativ eller att jag erbjudit möjligheten.
Nu känner jag att är tiden inne att bli lite mer aktiv. Restsymptom från utmattningen är inte längre uppenbart hindrande. Som ett första steg har jag lagt till en flik på min hemsida med lite information och att jag finns tillgänglig för den här typen av uppdrag. Sen får jag väl se om det finns något intresse.
Vem vet, vi kanske ses i ett sammanhang nära dig i framtiden.
Allt gott,
Niklas
Det låter som du har övervägt det här steget noggrant och utifrån att ha lyssnat på ett av dina framträdande så tror jag det blir bra. Framför allt eftersom det finns många som behöver höra det du har att förtälja, något som kan vara till hjälp när det gäller vad som är väsentligt att ta tag i för att skapa balans i livet.
Tack för din fina kommentar Stephan! Det värmer. Kram!