Betraktelser längs livets slingrande stigar

Kategori: Utmattningsbloggen (Sida 1 av 2)

Ett slut, en början



När är det dags att avsluta en aktivitet eller projekt? Eller för all del ett arbete eller en blogg. Hur länge ska man fortsätta och för vems skull? Jag kan titta tillbaka på mitt liv och se hur ofta jag fortsatt med saker för någon annans skull. Det som händer är att lusten och glädjen dör. Engagemang och intresse ersätts med en känsla av krav och tristess. Fortsätt läsa

Sakta, men säkert

Så händer det. Inte plötsligt, men påtagligt. Läkningen och tillfrisknandet. Efter månader av sjukskrivning, promenader, vila, meditation och andra återhämtande aktiviteter börjar det märkas på allvar. Senaste månaderna har det skett en påtaglig förbättring. Jag har mer energi och ork. Arbetsträningen på 25% har blivit arbete på 50%. Det är fortfarande långt kvar till full kraft, vad det nu innebär, men ändå. Fortsätt läsa

I backspegeln

Hade jag kunnat bromsa tidigare? Jag kan fundera över om mitt utmattningssyndrom och sjukskrivning hade kunnat undvikas. Vad hade krävts? Det är en svår fråga. Den går inte att besvara enkelt och dessutom är det egentligen inte så intressant för mig. Jag hamnade där jag gjorde och det kommer ju inte förändras. Men det kan vara nyttigt ur ett lite större perspektiv. Om inte annat kanske det skulle kunna vara till nytta för andra, som befinner sig i liknande situationer. Fortsätt läsa

Mayday! Mayday!

Den här texten skrev jag för att skicka som insändare till någon tidning. Nu slumpade det sig så att media för närvarande svämmar över av olika larmrapporter och berättelser från en överbelastad sjukvård. Fler insändare av den sorten behövs nog inte just nu, så jag lät saken bero. Mitt fokus är istället flyttat till vad vi konkret kan göra och planen är att återkomma med lite funderingar kring det. Får se var det landar.
Hur som helst är jag nöjd med texten, så den får ligga här på bloggen istället. Fortsätt läsa

Sömn

En god natts sömn. Vad är inte det värt? Djup, återhämtande och läkande sömn. Att sedan vakna pigg och utvilad, redo för en ny dag. Sömn är en förutsättning för livet faktiskt. Starkt förknippad med vårt välmående, såväl fysiskt som psykiskt. Fortsätt läsa

Meditation och mindfulness

Länge har jag tvekat inför att skriva om det här. Det handlar om företeelser med sina rötter i uråldriga traditioner, med stark koppling till andlighet. Många av effekterna är inte kartlagda och upplevelsen har oräkneligt antal bottnar. Det blir som att skriva en text med titeln Världshaven, med utgångspunkten att jag badade i somras.
Likväl har det varit och är en viktig del av min rehabilitering och vardag. Jag upplever en mängd positiva effekter. Dessutom finns det vetenskapliga belägg för att meditation hjälper läkandet vid utmattningssyndrom. Fortsätt läsa

Tvivel

Det här är ett ämne som legat och spökat i bakhuvudet ett bra tag. Återkommande dyker tvivel upp. Kommer jag bli frisk? Tillräckligt återställd för att kunna arbeta som läkare igen? Dagar, veckor och månader går. Framtiden känns osäker och rädsla kan smyga sig på. Vad ska det bli av mig? Många frågor väcks. Frågor utan svar. Det är kanske det som blir problemet för mig. Under hela mitt vuxna liv har jag haft en bild av vart jag är på väg. En plan. Färdiga svar. Fortsätt läsa

Tystnad

Jag har tidigare skrivit om att jag tränar på att vila. Det är en viktig del i min rehabilitering och avgörande för att hjärnan ska kunna läka. Hur jag sedan vilar kan vara lite olika, men en gemensam komponent är tystnad. Hemma, i skogen eller vid havet. Ju lugnare och tystare det är runt mig, desto bättre mår jag. I den motsatta situationen, med mycket och stökiga ljud, blir det uppenbart hur ansträngande det är. Det är som att filterfunktionen är borta eller skadad. Jag kan inte ”stänga av” ljud utifrån. Fortsätt läsa

Empatitrött?

Det här med att vara utmattad innehåller flera olika sorters trötthet. Kanske är det därför det kan upplevas så oförutsägbart när tröttheten dyker upp. Jag har t ex precis varit hos optikern och fått konstaterat att jag behöver nya glasögon. Sannolikt hittade jag ytterligare en delorsak till trötthet(och huvudvärk) där. Ibland kan tröttheten kännas omotiverad och svår att förklara. Fortsätt läsa

Julens utma(tt)ningar

Oj, oj, oj.. Att skriva ett inlägg kring utmattning och jul var en utmaning. Andra advent och jag har inte fått något tillskott av kraft och energi av tomten i förskott. Hjärna tar ingen som helst hänsyn till att det snart är jul. Det finns inte någon magisk lucka i adventskalendern med dolda reserver. Fortsätt läsa

Motion

Motion är bra vid utmattningsssyndrom. Det är nog alldeles sant. Att det är sant betyder inte att det är lätt. Jag har klurat på det här och mitt eget förhållande till motion. Tyvärr kan jag inte säga att jag har en naturlig och avslappnad inställning. Jag mår bra av att röra på mig, men måste ständigt påminna och motivera mig själv. Dessvärre är det emellanåt alltför lätt att smita undan. En lättare förkylning kan utan problem leda till åtskilliga veckors ”återhämtning”, innan jag lite motvilligt sneglar på joggingskorna igen. Eftersom att motionera inte är något jag gör ”naturligt”, innebär det en slags förändring för mig och förändring är svårt(Se inlägg om förändring). Fortsätt läsa

Bakslag, svackor och trötthet

Senaste dagarna har jag varit tröttare än på länge. Det händer emellanåt. Ofta kan jag förstå varför, när jag funderar lite kring det. Det kan likväl leda till att jag blir låg och lättirriterad. Jag har kommit fram till att det är oerhört viktigt hur jag ser på tröttheten. Beroende på vilken etikett jag sätter på den, så påverkar den mig olika. Det är ju en enorm skillnad på betrakta det som ett bakslag, en försämring i utmattningen, jämfört med att se det som en naturlig reaktion på ökad aktivitet. Fortsätt läsa

Förändring

Att tillfriskna från utmattning och inte hamna där igen kräver förändring.

Förändring. Är. Svårt.

Under det gångna 1,5 året har det blivit tydligt för mig att jag dragits(dras) med beteenden som sakta, men säkert har skadat mig. Efter hand har jag, mer eller mindre framgångsrikt, genomfört flera förändringar. Jag undrar om någon av dessa förändringar kan betraktas som bestående. Det krävs ett ständigt arbete och att jag är vaksam på mig själv. Ibland kan det kännas som att försöka dressera en katt. Fortsätt läsa

Psykiatrisk diagnostik

Det här är ett lite annorlunda blogginlägg, jämfört med tidigare. Likväl ett angeläget ämne tycker jag. Psykiatriska diagnoser är ett komplicerat kapitel och det råder en del förvirring kring det. Inte minst när det gäller utmattningssyndrom och relaterade diagnoser kanske.
Beskrivningen är medvetet förenklad, men jag hoppas att den tjänar sitt syfte. Kanske något frågetecken kan rätas ut. En varning utfärdas till alla trötta hjärnor, då texten blev både längre och kanske ”tyngre” än vanligt. Fortsätt läsa

Skammen

Jag skäms inte för att vara sjukskriven. Åtminstone försöker jag intala mig själv det. Jag vet att min hjärna är trasig. Jag vet ungefär hur den är trasig, det finns forskning som förklarar. Jag vet att jag har rätt att vara sjukskriven. Likväl finns den där någonstans. Skammen. Att inte vara bra nog. Inte hålla måttet. Inte duga. Fortsätt läsa

Bra nog

Vad är egentligen bra nog? En på många sätt central fråga när det gäller utmattning tror jag. Jag har haft anledning att fundera en del kring det i samband med min arbetsträning. Hjärnan fungerar inte som tidigare och det finns ingen möjlighet att jag i nuläget ska kunna prestera på en nivå, som kommer i närheten av vad jag gjort förut. Jag vet det. Likväl märker jag hur gamla tankemönster smyger sig på. Duger det jag gör? Är det tillräckligt bra? Fortsätt läsa

Eget ansvar

Arbetsträning. Efter nästan 1,5 års sjukskrivning är det lite som att starta upp ett maskineri som stått still en längre tid. Det går trögt, hackigt och tjuvstannar. Slumrande dator-inloggningar ska väckas till liv. Hjärnan måste motvilligt konfronteras med göromål den med glädje tagit en paus ifrån. Häromdagen var jag inne i det så kallade självservice-systemet. Det är där jag förväntas rätta felaktiga in- och utstämplingar, ansöka om ledighet och liknande. Mitt på skärmen ser jag min sista utstämpling innan jag blev sjukskriven 2015.

En fredag kl 17:47. Fortsätt läsa

Pappa är trött igen

Såhär i höstlovstider sätts man som utmattad på prov i sitt föräldraskap. Att vara förälder ställer krav man inte kan sjukskrivas ifrån. I mitt fall är vi två, som kan dela på föräldraskapet och i möjligaste mån ge varandra utrymme för vila och återhämtning. Det funkar till viss del, men inte alltid. Det är ju bara jag som är sjukskriven. För resten av familjen gäller skola och arbete. Inte alltid på samma tider. Livspusslet upphör inte magiskt att vara en utmaning bara för att man blir sjukskriven. Tvärtom kanske. Just nu är det som sagt höstlov och önskemål på aktiviteter framförs. En uschlig situation för den utmattade föräldern.


Nej, pappa följer inte med till badhuset. Nej, pappa orkar inte. Nej, pappa behöver vila idag. Nej, nej, nej.. Det kan kännas som att det är det enda svar jag har nuförtiden, även om det är inte helt sant. Vad jag har är en hjärna, som är stenhård med vad den orkar med och inte. Närmast noll förhandlingsutrymme. Fortsätt läsa

Från handling till ord

Alla mina funderingar är inte direkt relaterade till utmattning, men många har någon slags relation till det. Vad händer t ex på våra arbetsplatser idag? Varför är det så många som mår dåligt? Jag får ett intryck av att arbetsglädjen är på väg att dö ut. Det är som att den kvävs.


Jag kan fundera över vart våra värderingar tagit vägen i det dagliga arbetet. Med värderingar menar jag det vi vill försöka få med i arbetet för att känna att vi gör ett bra jobb. Yrkesstolthet kanske kan vara ett annat ord för det. Fortsätt läsa

Att inte kunna skynda

podicon

Jag missade bussen. Vet inte om jag tittat fel i tabellen eller snurrat till det på annat sätt. Sådant händer mig nuförtiden. Ingen katastrof. Det skulle nog gå ett tåg istället om några minuter. En blick på skärmen med avgående tåg avslöjade att det rörde sig om väldigt få minuter. För att hinna skulle jag behöva kolla pengar på kontot, eventuellt föra över pengar, ladda reskortet, köpa biljett och ta mig ombord. Det hade jag nog hunnit. Innan. Förr i tiden.

Jag missade tåget också och tog nästa buss, 45 minuter senare. Fortsätt läsa

« Äldre inlägg
%d bloggare gillar detta: