Betraktelser längs livets slingrande stigar

År: 2022 (Sida 1 av 2)

Kul med föreläsning!

Josefin Wikevand och Niklas Nygren
Foto: Anne Lang

För första gången på länge föreläste jag kring min utmattningsresa nu i torsdags. Det var en intressant process att sätta ihop föreläsningen och en fin möjlighet att reflektera över de år som gått. Sju år har passerat sedan jag kraschade och mycket har hänt. Det blev tydligt att min resa i högsta grad fortfarande pågår.

Fortsätt läsa

Epävarmuuden sietämisestä

Välkommen in!

När jag skriver mina bloggtexter är det en slags summeringar av tankar som formats under en längre tid. I vissa fall flera år. På senare tid har jag funderat mer över hur tankar och kunskap egentligen är kollektiva processer och inget enskilda individer presterar. 

Fortsätt läsa

Kultainen sääntö

Den gyllene regeln

Idag på morgonen hade jag anledning att fundera över olika typer av mer eller mindre kränkande beteende vi människor ägnar sig åt gentemot varandra. Utgångspunkten var faktiskt inte den fruktansvärda situationen i Ukraina och Ryssland, utan något så vardagligt som ett möte mellan hundägare.

Fortsätt läsa

Yhtä suorituksensa kanssa

Jag blev kontaktad av Liisa Uusitalo-Arola som är en finsk psykolog och psykoterapeut med omfattande personlig erfarenhet av utmattning. Hon har bland annat en blogg och har skrivit ett par böcker i ämnet. Liisa skriver på finska och frågade om hon fick översätta några av mina texter för att publicera på sin blogg. Jag tycker det var ett jätteroligt initiativ och nu har min senaste text blivit publicerad.

Fortsätt läsa

Att vara sin prestation

Att misslyckas är en konst. För mig iallafall. Något jag behöver öva och bli bättre på. Det blir allt tydligare för mig hur oerhört negativt det blir för mig när jag inte lyckas med det jag företagit mig. Jag blir tjurig och retlig. Inte olikt hur det kan bli när jag är trött och inte orkar göra sådant jag vill. Tankarna kring det här snurrar runt och att skriva brukar hjälpa mig att sortera.

Fortsätt läsa

Kaffeved

Så ofta jag kan tar jag mig ut i skogen med hunden. Vi promenerar, leker och slappar. En brasa och kokkaffe tillhör. Idag tog jag det särskilt långsamt. Behovet av återhämtning är stort och jag försöker minimera mängden energi jag gör av med. Medan jag väntade på kaffevattnet vandrade tankarna iväg kring begreppet kaffeved. Att det kanske handlar mer om att spara på energi och resurser, snarare än att något blivit förstört och ska kasseras.

Fortsätt läsa
« Äldre inlägg
%d bloggare gillar detta: