Det har blivit en enorm uppmärksamhet och spridning av mitt inlägg om utmattningssyndrom. Långt större än jag kunde föreställa mig. Jag är glad och tacksam för all uppmuntran och stöd. Tack!
Naturligtvis är det fantastiskt roligt, men kanske samtidigt oroande. Omfattningen av uppmärksamheten kanske ger en fingervisning om hur stort och utbrett den här typen av problematik är.

Hur roligt det än är, så kvarstår det faktum att jag befinner mig under tillfrisknande från ett utmattningssyndrom. Jag måste hushålla med mina krafter. Paradoxalt nog har min vilja att dela med mig medfört en ökad belastning.

Många kommentarer skrevs och meddelanden kommer via kontakt-sidan. Det blev snabbt en sådan mängd kommentarer att jag inte såg någon annan lösning än att stänga av funktionen, då det medförde en omfattande administrativ insats från min sida.
Kontakt-sidan kommer jag behålla. Jag vill dock framföra att bloggen främst är ett sätt för mig att dela med mig av mina erfarenheter och funderingar(I den utsträckning ork och lust finns.). Skulle det vara så att energi finns till mer, så får jag se i vilken utsträckning jag kan svara.

Jag vill också framföra att jag tyvärr inte kan hjälpa till i enskilda fall. Det finns många frågor kring vart man kan vända sig och hur man kan komma vidare i sin egen situation. Det hade varit fantastiskt om jag hade kunnat hjälpa alla, men det är dessvärre inte möjligt.
Jag hoppas att det jag skriver kan vara till någon form av stöd eller hjälp, men mer än så kan jag inte erbjuda.

En del i min process att läka hjärnan har varit att införa begränsningar på olika områden.  Den här situationen har utvecklat sig till ytterligare ett sådant. Just nu är jag rätt omtumlad. Påfrestningen på en trött hjärna är påtaglig.

Min förhoppning och plan är att kunna skriva fler inlägg här och att det inte ska bli en för stor belastning.

Just nu behöver jag landa lite. Ta en promenad. Vila.

Allt gott,
Niklas

Share