Motion är bra vid utmattningsssyndrom. Det är nog alldeles sant. Att det är sant betyder inte att det är lätt. Jag har klurat på det här och mitt eget förhållande till motion. Tyvärr kan jag inte säga att jag har en naturlig och avslappnad inställning. Jag mår bra av att röra på mig, men måste ständigt påminna och motivera mig själv. Dessvärre är det emellanåt alltför lätt att smita undan. En lättare förkylning kan utan problem leda till åtskilliga veckors ”återhämtning”, innan jag lite motvilligt sneglar på joggingskorna igen. Eftersom att motionera inte är något jag gör ”naturligt”, innebär det en slags förändring för mig och förändring är svårt(Se inlägg om förändring).

Nog för att jag faktiskt rört på mig en hel del i perioder. Främst löpning. Som med så mycket annat har jag en tendens att köra på lite för hårt. Jag har haft svårt att lyssna på kroppen och hålla igen. Som ett stöd i träningen har jag en pulsklocka, vars främsta uppgift är att hjälpa mig att ta det lugnare. Att bromsa. På senare år har jag blivit försiktigare och mindre prestationsinriktad. Ett av mina trick är att sluta springa innan jag är i mål och istället promenera sista biten.

Under min sjukskrivning har det mest blivit promenader, speciellt i början. Min terapeut avrådde bestämt från mer ansträngande motion än långsamma promenader, med pauser. Klokt! Faktum är att träning har massor med positiva effekter på kropp och hjärna, men kan samtidigt vara stressande. Hård träning innebär att stresshormoner frisätts, vilket en utmattad hjärna kan reagera negativt på. Visst kan man klara tuffare träning, men jag tror det blir extra viktigt med en mycket långsam upptrappning. Det gäller också att vara lyhörd för kroppens signaler, samt att låta kroppen få goda möjligheter till återhämtning. Ska det vara nyttigt med hårdare träning tror jag dessutom det är avgörande att släppa hela prestationsdelen. Skippa mätning av tid, avstånd etc. En pulsklocka kan, som sagt, få fungera som broms.

Jag har löptränat försiktigt senaste året, men just nu blir det bara promenader. Jag försöker att komma ut en stund varje dag. Lite beroende på dagsform och livspussel i övrigt, så blir det lite olika långt. Ibland går jag raskt och får nästan upp lite flås, ibland väldigt långsamt med pauser. För det mesta får jag en positiv, uppiggande effekt av en promenad, men inte alltid. Vissa dagar blir det ingen promenad alls. Att klippa gräsmattan räknar jag som en god ersättare. Är jag väldigt trött och känner jag mig helt ur gängorna brukar jag ändå försöka dra på mig ytterkläder och gå ut i friska luften en stund. Hjärnan brukar tycka om det.

Det får räcka med promenader just nu. Jag kommer nog att återuppta löpningen längre fram. Om jag känner för det. En annan del i det här med motion är lust. Det viktigt att jag tycker det är kul, att jag har lust. Skulle jag försöka tvinga mig till att motionera på ett sätt jag egentligen inte vill, är jag rätt övertygad om att det skulle få motsatt effekt. Den goda effekten skulle förtas av oviljan.
En av orsakerna till att jag hamnat i ett utmattningstillstånd, är att jag gjort på tok för mycket för andra och prioriterat mitt eget välmående för lågt. Nu är mitt uppdrag att ta hand om mig själv och då vill jag verkligen göra saker för min skull. Saker jag mår bra av.

Jag har inte lust att springa just nu. Då struntar jag i det.

Vår kropp är gjord för aktivitet och rörelse, inget snack om det. Att man sedan hamnat i en livssituation, där fysisk aktivtet inte är en naturlig del är tyvärr inte ovanligt i vårt samhälle idag. Den egna kroppen, fysisk aktivitet och träning är inte sällan förknippad med negativa känslor som skam och skuld. Att komma igång innebär också att genomföra en förändring. En kropp som vant sig vid ett lugnt och stillasittande liv kommer dessutom inte ge upp det utan högljudda protester. Man kanske inte ens vet vad som skulle vara roligt att göra. Det finns med andra ord många hinder.

Tänk om vi skulle kunna vara lite snällare mot oss själva. Det är bra med motion, men var och en måste utgå från sin egen situation. Sitt eget mående, kondition, lust etc. För den ene kan optimal motion vara 5 km löpning 3-4 gånger i veckan, för den andre kanske det är ett stort steg att komma upp ur sängen. Att forskningen visar att det är bra att få upp pulsen under så och så många minuter, så och så många gånger i veckan, innebär inte att det gäller i den enskilda människans aktuella situation. Det kanske kan vara ett mål på lite långre sikt.

Det ska väl för all del inte glömmas bort att en och annan motionerar för mycket. Det kan också vara ett problem och nog så svårt att komma till rätta med. Det blir svårt att varva ner en överhettad hjärna, om man dag efter dag piskar resten av kroppen till nya prestationer.

Jag är nöjd med mina promenader. Det passar mig bäst just nu och jag mår bra av dem. Det finns dagar då jag går mycket långsamt och med pauser, men jag är lika nöjd ändå. Vad bra att jag kom ut en stund! Idag blev det inte någon promenad alls. Imorgon planerar jag att gå en lite längre promenad. Kanske längs havet.

Men bara om det känns som en bra idé imorgon och om jag har lust.

motion


Sveriges Radio P4, Psykiatriker slår fast: Träning är som 100 mediciner  (5:16 min)


 

Share