Det här med att vara utmattad innehåller flera olika sorters trötthet. Kanske är det därför det kan upplevas så oförutsägbart när tröttheten dyker upp. Jag har t ex precis varit hos optikern och fått konstaterat att jag behöver nya glasögon. Sannolikt hittade jag ytterligare en delorsak till trötthet(och huvudvärk) där. Ibland kan tröttheten kännas omotiverad och svår att förklara.

Senaste dagarna har jag funderat kring empati, förmågan att förstå andra människors mående. Jag orkar helt enkelt inte engagera mig i andra människors lidande. Det är som att luften går ur mig och om jag ändå försöker, blir jag nästan ofelbart väldigt trött på ett matt sätt. Utmattad. Tröttmattad?

Är det empatitrött jag är?

Jag tror att min empatiska förmåga är väl utvecklad. Jag har lätt för att leva mig in i mina medmänniskors mående och få en uppfattning om deras lidande. För att bäst kunna hjälpa någon, är det en fördel om jag har en god uppfattning om hur deras mående och värld ser ut. Visst kan jag känna sympati också och bli ledsen eller arg å någon annans vägnar, men oftast har jag kunnat hålla isär det. Jag har t ex kunna träffa en ledsen och förtvivlad patient, sett lidandet, men för den sakens skull inte själv blivit ledsen och förtvivlad.

En liten utvikning(Mycket begränsad och förenklad.) kring empati och sympati i hjärnan. Vi utrustade med något som kallas spegelneuron. Ett fint ord för specialiserade nervceller med en spännande funktion. Deras uppgift är att hjälpa oss känna av våra medmänniskor, kan man säga. Låt säga att du ser någon på stan som ser strålande lycklig ut och kanske skrattar. Sannolikt känner du då själv en känsla av glädje och att mungiporna letar sig uppåt lite försiktigt. Dina spegelneuron har aktiverats. Samma sak gäller naturligtvis för andra känslor.

Tillbaka till empatin och tröttheten. Min empatiska förmåga har varit starkt kopplad till att hjälpa. För mig har det gått hand i hand. Någon lider – Niklas hjälper. På jobbet och privat. Oavsett hur trött, slut eller ledsen jag själv varit. Detta i kombination med att jag ska klara mig själv i alla lägen, har effektivt dränerat mig på energi. Tills den tog helt slut.

Kontot övertrasserat, alla krediter utnyttjade, spargrisen plundrad.

img_0731Empati med mig själv då? Det har varit lite si och så med det(Katastrofalt..). Jag har naturligtvis haft olika känslor och måenden, men ofta ignorerat eller tryckt bort dem. Jag har definitivt varit miserabelt dålig på att tillgodose mina egna känslomässiga behov. Jag vet inte om jag hade tänkt spara det tills alla andras behov var tillgodosedda. Vilket naturligtvis aldrig kommer hända.

Det blir obalans. Förut var det som att jag alltid var den som trampade hårdare på en tandemcykel. Ibland för att den andre inte hade ork. Ibland för att den andre inte kunde. Ibland bara för att jag kunde. Alltid hårdast. Mycket sällan det omvända.

Nu är jag väldigt vaksam på tandemcykling. Jag orkar inte trampa för mer än mig själv, knappt det. Ifall jag för ovanlighetens skull ger mig ut på en tur, övar jag på att låta den andre ta över en större del av arbetet. Misstänker jag att det i huvudsak blir jag som får trampa, tackar jag nej till turen. Hamnar jag i en situation där huvuddelen av arbetet ligger på mig, hoppar jag av så snabbt jag kan.
Cykla tandem med barnen fungerar oftast bra. Där hjälper jag gärna till och trampar (om det behövs). Men det är en annan sak.

Jag tror inte att min empatiska förmåga minskat eller tröttnat. Det är nog snarare så att jag ligger rysligt lågt på mitt hjälpa-konto. Eftersom empatin varit så starkt förknippad med hjälpandet, så ligger det nära till hands att tolka det som empatitrötthet. Jag orkar helt enkelt inte hjälpa andra. Det fungerar som ett skydd mot ytterligare dränering av energi.

Jag är hjälpatrött. Hjälpatröttmattad!

Just nu behöver jag behålla väldigt mycket av min energi för mig själv. Jag behöver den för att ta hand om mig själv och läka. Men det är bara första steget. Den verkliga utmaningen blir att hitta en hållbar balans i framtiden, så jag inte blir hjälpatröttmattad igen.


Empati och Sympati – liten skillnad med stor effekt


 

Share