En psykiaters funderingar

Tankar kring psykiatri, mänsklighet, samhället och livet i allmänhet

Etikett: stress

Mayday! Mayday!

Den här texten skrev jag för att skicka som insändare till någon tidning. Nu slumpade det sig så att media för närvarande svämmar över av olika larmrapporter och berättelser från en överbelastad sjukvård. Fler insändare av den sorten behövs nog inte just nu, så jag lät saken bero. Mitt fokus är istället flyttat till vad vi konkret kan göra och planen är att återkomma med lite funderingar kring det. Får se var det landar.
Hur som helst är jag nöjd med texten, så den får ligga här på bloggen istället. Fortsätt läsa

Tystnad

Jag har tidigare skrivit om att jag tränar på att vila. Det är en viktig del i min rehabilitering och avgörande för att hjärnan ska kunna läka. Hur jag sedan vilar kan vara lite olika, men en gemensam komponent är tystnad. Hemma, i skogen eller vid havet. Ju lugnare och tystare det är runt mig, desto bättre mår jag. I den motsatta situationen, med mycket och stökiga ljud, blir det uppenbart hur ansträngande det är. Det är som att filterfunktionen är borta eller skadad. Jag kan inte ”stänga av” ljud utifrån. Fortsätt läsa

För den som hellre lyssnar

Som ett komplement till de texter jag skriver har jag börjat spela in en podd. Ett alternativ för den som inte kan, orkar eller har tid att läsa. Jag hade själv stora problem med läsning under första året av min sjukskrivning och ibland är det fortfarande påfrestande. Det kan ju också vara så att man hellre lyssnar än läser. Fortsätt läsa

Att inte kunna skynda

podicon

Jag missade bussen. Vet inte om jag tittat fel i tabellen eller snurrat till det på annat sätt. Sådant händer mig nuförtiden. Ingen katastrof. Det skulle nog gå ett tåg istället om några minuter. En blick på skärmen med avgående tåg avslöjade att det rörde sig om väldigt få minuter. För att hinna skulle jag behöva kolla pengar på kontot, eventuellt föra över pengar, ladda reskortet, köpa biljett och ta mig ombord. Det hade jag nog hunnit. Innan. Förr i tiden.

Jag missade tåget också och tog nästa buss, 45 minuter senare. Fortsätt läsa

Alla har ångest

podicon

Förlust av kontroll över det som händer i livet kan utlösa ångest. Lite överraskande, var det faktiskt vad som drabbade mig i samband med att jag sjösatte den här bloggen för ett par veckor sedan. Mitt första inlägg blev i det närmaste ”viralt”. Spridningen var enorm och trycket på servern så stort att den inte klarade av alla besökare. Jag blev överrumplad och oerhört stressad. När det var som värst befann jag mig i gränslandet till ångest.
Det var väl meningen att nå ut till andra, som en god vän till mig påpekade. Förvisso, men det blev för mycket och för snabbt för min slitna hjärna att hantera. Jag är mycket tacksam för att virala fenomen på internet är kortlivade.


Har alla ångest? Nä, det kanske är att ta i. Ångest är ett ord. Ett ord som används på många olika sätt, för att beskriva väldigt olika saker. Jag tror inte alla upplever att de har eller har haft ångest, men jag är säker på att alla kan känna igen sig om jag beskriver det ur ett lite annat perspektiv. Det finns dessutom ett starkt samband mellan dessa processer och utmattningssyndrom. Oavsett om man upplever sig ha ångest eller inte. Fortsätt läsa

Hjärnstress och koncentration

podicon

Uppmärksamhet som fladdrar. Bristande fokus. Under flera år innan jag blev sjukskriven upplevde jag koncentrationssvårigheter. Jag hade svårt att t ex läsa skönlitteratur och tidskrifter. Det var som att min hjärna krävde en viss nivå av stimulans för att kunna hålla kvar fokus. Lugna aktiviteter, som att läsa, blev den snabbt uttråkad av. Olika göromål skulle klaras av snabbt och effektivt. Tankarna var inte sällan i nästa uppgift. Vid några tillfällen funderade jag t o m på om jag hade någon form av mer grundläggande uppmärksamhetsproblem.

Varför skriver jag då om det här? Jo, jag har efter nästan 1,5 års sjukskrivning konstaterat att det börjat förändras. Fortsätt läsa

Den osynliga arbetsökningen

podicon

Jag har, liksom många andra försökt att arbeta effektivare. Trots kurser och allehanda tips kom jag inte till rätta med arbetssituationen. Med åren blev det snarast värre. Tankar om inkompetens och ineffektivitet dök allt som oftast upp. Nu har jag förstått att jag är långt ifrån ensam. Många andra, i olika branscher, sitter i likande situationer. Vad är det som händer?

Sjukskrivningstalen för utmattningsrelaterad ohälsa är stigande, vilket inte är någon nyhet. Orsaken är inte något mysterium; vi arbetar för mycket och återhämtar oss för lite, för att ta den korta versionen.

Väldigt få av våra lösningar för att komma till rätta med problemet, innebär någon egentlig minskning av mängden arbete. De handlar ofta om att göra arbetet snabbare och mer effektivt. Mängden och omfattningen av arbetsuppgifter vi förväntas utföra verkar dessutom öka, omärkligt och smygande. Fortsätt läsa

Utmattningssyndrom

podicon

Jag är 43 år, gift och har två barn. Jag är specialistläkare inom psykiatri och har en anställning som överläkare på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Jag är sjukskriven för att min hjärna en dag bestämde sig för att det fick vara nog. Vårt dittills effektiva samarbete tog slut en vacker majdag. Slut är kanske lite drastiskt uttryck, men jag kunde inte längre utföra mitt arbete. Jag blev sittande på min stol. En fas-säkring gick i hjärnan, som vår psykolog uttryckte det.

Utmattningssyndrom. Mycket forskning och många bra texter finns på detta område. Sammanfattningsvis kan väl ungefär detta sägas. Vår hjärna är designad för korta episoder med stress. Under dessa episoder kan vi prestera mycket och snabbt. Stressen fungerar som en slags turbo eller överväxel för hjärnan. Det är ett väldigt bra och ändamålsenligt system, som hjälper oss att agera och reagera snabbt i pressade situationer. Tilläggas bör att detta system inte är någon nymodighet. Det är äldre än människan i sin nuvarande form och liknande system återfinns i djurriket i övrigt. Fortsätt läsa

%d bloggare gillar detta: