NiklasPå gymnasiet hade jag inte en tanke på att bli läkare. Det var först senare i livet den idén dök upp. Innan dess hann jag med lite av varje. Jag har arbetat inom olika områden, från leksaksförsäljning och äldreomsorg till elektronikindustri och till sjöss. Jag gick med andra ord inte från en skolbänk till en annan, utan såg mig om lite i livet däremellan.
Minnen och erfarenheter från de åren bär jag med mig och de har bidragit till att forma den person jag är idag. Egentligen började formandet naturligtvis långt tidigare, men det är en annan historia.

Efter 5 år på läkarutbildningen i Lund och närmare 2 års AT(Allmäntjänstgöring) på Gotland fick jag min läkarlegitimation och fortsatte sedan med specialistutbildning inom psykiatri. Utbildning till specialistläkare tar minst 5 år och omfattar en mängd olika utbildningar, kliniska tjänstgöringar(arbetsplatser) och annat smått och gott. Basen utgörs av intensivt arbete på avdelningar, mottagningar och jourtjänstgöring. Så småningom blev jag färdig och fick mitt specialistbevis från Socialstyrelsen. I och med detta anställdes jag som överläkare på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Livet har naturligtvis inte bara bestått av utbildning och arbete. Jag har ett relativt ordinärt privatliv. Familj, släkt och vänner. Hem och hushåll. Precis som i alla andra liv går det inte alltid på räls. Jo kanske, om rälsen är lite av en bergochdal-bana. För det är nog så livet ser ut för de flesta av oss(Alla?). Glädje i ena stunden, sorg i nästa. Omöjligt att förutse.

Om jag ska lyfta fram ett par egenskaper hos mig själv, så är det att jag är nyfiken och kreativ. Jag tycker om att prova nya saker, undersöka hur det fungerar och hänger ihop. Det blir en utmaning att försöka förstå och lära sig. Det kan gälla såväl en bångstyrig gräsklippare som en svår och djupgående psykiatrisk problematik. Nyfikenheten är en positiv drivkraft. Även när det gäller kreativiteten, så tar den sig olika uttryck. Ett nytt omhändertagande av vuxna med misstänkt ADHD i ena stunden och vilt kladdande med ungarnas vattenfärger i nästa.

Psykiatri, psykologi, människor, samhälle, livet och allting. Allt hänger ihop. Jag tror inte att det egentligen går att förstå något i livet om det inte sätts in i ett större sammanhang. Många tankar har passerat genom åren. En del har återkommit. Senaste året har jag haft möjlighet att fundera en hel del. Reflektera och sammanfatta. En lång tids sjukskrivning till följd av utmattningssyndrom har inneburit en (ofrivillig, men nödvändig) paus från arbetslivet. En intressant upplevelse. Att få distans. Inte bara till arbetslivet, utan kanske till hela livet. Till mig själv. Eller snarare till det duktiga, arbetande, kämpande självet.

Istället för att låta tankarna snurra omkring i huvudet, så tänker jag att jag kan släppa ut en del av dem. Det finns mängder av olika sätt att göra det, men en blogg kanske kan fungera. Syftet är inte att försöka komma med någon slags sanning eller att vara vetenskapligt korrekt. Det är mina tankar och funderingar, inget annat.

Allt gott,

niklas


Niklas Nygren
Leg. läkare, specialistläkare psykiatri(psykiater)